Nådendals gamla stad

Den medeltida staden Nådendal, som uppstod invid birgittinklostret, återspeglar den finländska trästadsbebyggelsens flerhundraåriga historia. Nådendals gamla stad har flera särpräglade drag: de topografiska förutsättningarna, det maritima läget, den fritt formade och delvis medeltida stadsplanen med gator, gränder och tomtindelning samt byggnadsbeståndet från 1700- och 1800-talen.

Till Nådendals gamla stad hör förutom staden av medeltida ursprung också den gamla hamnen med sina utsiktstorn och den rad av byggnader som växte fram söder om kyrkan under 1800-talets badortsepok. De äldsta byggnadsstommarna i gamla staden är sannolikt från senare hälften av 1700-talet. Särskilt på sluttningstomterna finns flera välvda källare som sannolikt härrör från medeltiden.

De små tomterna är omgärdade av staket och tätt bebyggda, och på dem växer stora barr- och lövträd. Huvudbyggnaderna är placerade tätt intill gatulinjen och ekonomibyggnaderna vid tomternas sidor. Huvuddelen av byggnadsbeståndet är från 1800-talet, då de äldre byggnaderna försågs med tillbyggnader såsom farstukvistar, utbyggnader och utsiktstorn.

Byggnadernas stomme och den nuvarande ytterpanelen är från olika tid. Det syns som avvikande proportioner, till exempel i några av husen längs Mannerheiminkatu. Husen har byggnadsdetaljer som är typiska för Nådendal, såsom fönsterbågarnas rundade hörn. Förutom staden av medeltida ursprung hör till Nådendals gamla stad den gamla hamnen med sina utsiktstorn och raden av villor i två våningar söder om kyrkan.

Villorna byggdes under 1800-talets badortsepok, på området med rutnätsplan intill gamla staden. De kala klipporna på Kuparivuori sätter sin egen prägel på stadsbilden.