Nådendals kyrka och Ailostenniemi

Nådendals kyrka på Ailostenniemi är den bevarade delen av klosterkomplexet som tillhörde birgittinorden, en orden som spelade en viktig roll i medeltidens andliga liv. Efter Åbo domkyrka är kyrkan den största medeltida kyrkan i vårt land. Staden Nådendal grundades invid birgittinklostret. I östra änden av kyrkans långhus skjuter en tvåvånings östlig sakristia ut, och söder om den finns ett trapphus och en vinkällare som gjordes på 1600-talet.

Till långhusets västra ände ansluter sig ett västtorn med barockspira, byggt på 1790-talet. De igenmurade öppningar som syns i väggarna hör samman med de byggnader som under klostertiden hörde till kyrkan. Den treskeppiga kyrksalen har fem travéer. Mittskeppets stjärnvalv och sidoskeppens kryssvalv är från 1800-talet, men följer sannolikt valvens medeltida form.

Den östra dörröppning som leder ut från sydskeppet, ”nådens port”, är en kalkstensportal av Tallinntyp. Med undantag av predikstolen är kyrksalens inredning modern, och när den ordnades ville man efterlikna klosterskedet med framhävda sidoläktare. Till kyrkans medeltida föremål hör ett altarskåp med Jungfru Marias himmelska kröning som huvudgrupp, skulpturer som föreställer den heliga Birgitta och den heliga Katarina, ett krucifix av inhemskt ursprung, en Pietà-grupp, en dopfunt och en åttkantig piscinasten samt det höga sakramentsskåp som står i kyrkans västra del.

Predikstolen från 1622 är donerad av Henrik Fleming och hans hustru. Övriga föremål från 1600-talet är begravningsvapnen. Golvuret från 1878 är av det slag som finns i nästan alla kyrkor i Åbotrakten. Öster om kyrkan ligger församlingens begravningsplats. I parken norr och väster om kyrkan finns fragment av nunnekonventets och brödrakonventets byggnader kvar under ytjorden. Reinhold Hausen dokumenterade dem vid sina utgrävningar 1872 och 1879.