Merikasarmi

Byggnadshistorien i Skatuddens östra del är ett exceptionellt mångfacetterat händelseförlopp. Det börjar med en befäst depå som påbörjades i slutet av 1700-talet men aldrig blev färdig. Därefter kommer kaserner för huvudstadens ryska garnison och senare för det finska sjöekipaget, sedan Östersjöflottans örlogshamn, på nytt kaserner för finska trupper, därpå Valmets varvsområde och till sist utrikesministeriets hemvist, alltså Marinkasernen.

Marinkasernens många byggnader grupperar sig kring den gamla depåns gårdsplan. En del av dem är kasernbyggnader som C. L. Engel ritade från slutet av 1810-talet och framåt. Resten är resultatet av det omfattande reparations- och nybyggnadsskede som efter varvstiden genomfördes 1980, med arkitekt Erik Kråkström som planerare.

När helheten utvecklades ägnades särskild omsorg åt den front som byggnadsgruppen vänder mot norr. Där ville man fullborda den mäktiga nyklassiska komposition som Engel ritade 1825 men som delvis aldrig blev genomförd. Marinkasernen dominerar Skatuddens östra del. Framför allt som historiskt kasernområde och som ministeriets ämbetslokaler har den särskild betydelse för det militära byggnadsarvet, för skedena i statens byggnadsverksamhet och för huvudstadens byggnadshistoria.