Merikasarmi

Kajanäs östra dels byggnadshistoria — från den på 1700-talets slut påbörjade men ofullbordade depåbefästningen till kaserner för huvudstadens ryska garnison och senare det finska sjöekipaget, vidare till Östersjöflottans krigshamn, åter till kaserner för finska trupper, sedan till Valmet-varvets område och slutligen till utrikesministeriets hemvist, dvs.

Sjökasernen — utgör ett exceptionellt mångfacetterat händelseförlopp. Sjökasernen, som är samlad kring den gamla depågården, består av kasernbyggnader ritade av C. L. Engel från slutet av 1810-talet och framåt samt av resultaten från den omfattande renoverings- och nybyggnadsfasen 1980 (planering: arkitekt Erik Krökström).

Vid utformningen av helheten fästes särskild vikt vid byggnadskomplexets norrfasad, vars utförande syftade till att komplettera den storstilade nyklassiska komposition som Engel planerat 1825 men som delvis lämnat oförverkligad. Sjökasernen, som dominerar Kajanäs östra del, har — särskilt som historiskt kaserneringsområde och ministeriums ämbetslokaler — stor betydelse för militärbyggnadsarvet, statens byggnadsverksamhets olika skeden och huvudstadens byggnadshistoria.