Mätikän luola

Målet ligger på en bergig kulle som ligger cirka 500 meter nordväst om Maskunjoki. Mäkkä höjer sig 63 meter över havet. På den högsta punkten på västra och sydvästra sidan höjer sig klippan vertikalt uppåt. I nedre delen av klippan öppnas en bred horisontell klyfta där människan får plats att smutta.

I slutet av grottan öppnas en högre kammare där man kan stå; härifrån fortsätter kammaren i ännu smal korridor. Det finns en del dagsljus i kammen från den smala bergsklyftan uppe och från andra sidan den nämnda korridoren. Det finns en muntlig tradition som visar att Mätikas grotta under storhatet tjänat som gömställe för flyktingar (Aulis Oja 1966, s. 483).

På den släta stenen i kammaren finns smeknamn och årtal som daterar sig till slutet av 1800-talet (bl.a. 1877 och 1895). Den släta ytan av den graverade stenen är troligen formad av naturen, slipad och förtärd av vatten. I väggen i en grotta har en grotta upptäckt en röd färgfläck som kan vara en möjlig bergmålning.

Märket ligger djupt inne i grottan, i den yttersta väggen till vilken dagsljuset skiner genom den övre horisonten. Målningsområdets höjd är ca 40 och bredden cirka 30 cm. Ett tydligt mönster av målningsmärket visas inte, men det visar ett slags gallerrutnät och en linje över det. En analys av rödfärgsområdet har gjorts med hjälp av programmet DStretch (GTK, rapport i landskapsmuseets arkiv).

Den färgade bergarten är pegmatitgranit. DStrech-analysen visar att figurerna kan vara gjorda av människor, men det går inte att ge dem tid. Enligt rapporten är grottmiljön ny för tolkning av bergmålningar och det finns förmodligen inga silkesfällningar från grottor som kan tjäna som skydd för pigmentet.

Andra väggar i grottan har också en stor mängd rödaktig färg. Ovissheten om tolkningen av målningen är oviss. På grund av berättelsen om storhatets tillflyktsort och de gravyrer som huggits ner i klippan kan platsen dock klassificeras som en fast fornlämning.