Varför besöka
Kustaa Killinen nämnde inga konstruktionsrester här 1885, men Appelgren antecknade 1891 vallrester i bergets södra kant. Ännu i slutet av järnåldern nådde en grund havsvik ända fram till fornborgen.
Att se: Tydligast syns de sönderfallna vallresterna i södra kanten, byggda av meterstora stenblock. Berget reser sig som mest omkring 15 meter över den omgivande åkerslätten.
Om platsen
Kustaa Killinen nämner Linnavuori år 1885 utan att notera några konstruktionsrester, men Appelgren nämner i sitt verk Suomen muinaislinnat (1891) vallrester i bergets södra kant. Berget ligger på en smal, skogbevuxen bergsrygg som löper i sydost-nordvästlig riktning. I väster, söder och öster omges ryggen av de åkrar som Killinen nämner under namnet Haukanniittu, och mot norr fortsätter den som skogsområde.
Från norr, från Vinkkilä tätort, rinner den lilla ån Puttanjoki förbi bergets västra sida och vidare söderut ut i Mynämäenlahti. Dit är det drygt 6 km fågelvägen från berget. Linnavuori höjer sig som mest ca 15 m över den omgivande låglänta åkerslätten, som ligger ca 7,5-10 m över havet. Brantast är sluttningarna i väster och i söder, medan berget går att bestiga från övriga håll.
Endast vid den södra kanten finns vallrester som går att urskilja tydligare. De har fallit sönder och består av stora stenblock i meterstorlek. Ännu under slutet av järnåldern sträckte sig en grund havsvik ända fram till trakten kring berget.
Beskrivning ur Museiverkets register, översatt och bearbetad
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- fornborgar
- Datering
- järnålder
- Kommun
- Vehmaa
