Linnavuori

Slottsberget, som Gustav Killis nämner 1885 utan konstruktionsrester, men Appelgren i Finlands fornborgar (1891) nämner valllämningar vid bergets södra kant. Slottsberget ligger i väster-, syd- och östlig riktning på den omgivande smala klippåsen i sydöst-nordvästlig riktning, som fortsätter i nordlig riktning som skogsområde.

Från riktning mot tätorten Vinkkilä i norr rinner den lilla Puttanfloden söder om slottsberget till Mynämäkiviken, dit fågelvägen sträcker sig drygt 6 km. Slottsberget stiger från den omgivande nedre åkeröppningen (ca 7,5-10 mpy.) som längst ca. 15 m från berget. Det är bara vid södra kanten som det finns tydliga, sönderfallna valllämningar som består av stora stenblock som är en meter stora. Ännu i slutet av järnåldern har den låga havsviken sträckt sig ända fram till slottsberget.