Linnalahti

Bostaden hittades i Hikia-For i samband med en kraftverksinventering 2008 och ligger vid gränsen mellan Janakkala och Lope i nordöstra änden av Kesijärvi. Väg 54 från Lahtis till Forssa går cirka tre kilometer i söder och byn Launote ligger ett par kilometer i sydost. Terrängen är åker och jordmån. Terrängen bildar en udde som går ner mot Kesijärvi i söder.

Omedelbart öster om boningsorten sluttar floden Toiva ner till Kesijärvi. Platsen är mycket typisk för en stenålders bostad i fråga om jordmån, jordmån och läge. Vid inventeringen var nästan alla åkrar oplöjda, endast cirka 5 x 30 meters strimma var plöjd vid vägen till stugor söder om kraftlinjen. Till linjen är det cirka 30 meter.

Två kvartsfader hittades på platån. 2012 undersöktes arten och omfattningen av Slottvikens stenålders boning genom provgrävning. Undersökningen begränsades till de två pelarplatser och deras närmaste omgivningar som planerades för fornlämningsområdet. Vid eller i närheten av en ny kraftledningskolonn som låg på boplatsens östra kant fanns inga tecken på fornlämningar.

I stället gjordes observationer om fornlämningar söder om den andra kraftledningskolonnen. De kvartsskåp som hittades i provkoppen samt de sot- och kollager som observerats under plöjningslagret visar att det finns små rester av bebyggelse och verksamhet under förhistorisk tid som finns bevarade på åkern på det begränsade området.