Liikkala fästning

Objektet ligger vid landsväg nr 371 mellan Fredrikshamn och Kouvola. Befästningen består av två fort byggda i jord och av en skyddad förbindelseväg mellan dem. På befästningen växer några enstaka träd, men växtligheten har röjts och på 1980-talet utfördes iståndsättningsarbeten på området. Runt befästningen går ett lågt stängsel av metallnät.

Fortet i den södra änden är en fyrkantig befästning med halvbastioner i varje hörn. Ingången ligger på den nordöstra sidan. Fortet är 80 x 80 m stort och omges av en 1,5 m djup vallgrav, som är 3 m bred nedtill och 6 m upptill. På fortets sydvästra sida saknas vallgraven, och vid det västra hörnet har den skadats när jord har tagits ut på platsen.

Mitt i vallgraven på sydostsidan finns en fyrkantig grop på 4 x 4 m. Den var full av vatten, och uppenbarligen är det fråga om en brunn. Vallarna är 8 m breda nedtill och 2 m upptill. Eskarpen, alltså slänten mot försvarsriktningen, är 2-3 m hög. Innanför bastionerna löper vallgångar, och där är bröstvärnet 1,5-1,8 m högt.

Vid kurtinerna, alltså vallsträckorna mellan bastionerna, är bröstvärnet 3 m högt. I bastionernas bröstvärn syns fördjupningar för kanonernas skottöppningar. Vid besiktningen år 2007 hade man iakttagit spår av en ravelin eller av en motsvarande del av en yttre befästning. Spåren låg på åkern på befästningens sydvästra sida.

Förbindelsevägen har nordost-sydvästlig riktning och är 220 m lång. Den förbinder det södra fortet med den andra befästningen, som ligger på backen i norr. Vägen är grävd ner i marken, och dess södra del är rak. Den är 1,5 m djup, 4 m bred nedtill och 7 m upptill. I den nordöstra änden är förbindelsevägen försedd med fyra traverser, tvärgående vallar som man kan gå förbi på båda sidor.

I sin norra ände böjer vägen av mot nordväst och stiger upp till det norra fortet uppe på backen. Det norra fortet har oregelbunden form. Det är byggt på toppen av ett berg med branta sidor. Runt backens krön löper en jordvall som är 6-7 m bred nedtill och 2 m upptill. Från försvarsriktningens sida (eskarpen) är vallen 2 m hög och på insidan 1,5 m. På vallarnas skyddade sida finns 6-10 m breda vallgångar.

De ligger ca 1 m högre än backens mittparti. I vallarna syns 10 fördjupningar för kanonernas skottöppningar. Befästningens försvarsriktning har varit åt alla väderstreck. Aleksandr Suvorov grundade Liikkala 1791 som ett ryskt fort för bevakning, och det lades ned efter år 1809. Objektets avgränsning har preciserats med hjälp av laserskanningsmaterial 04/2017.