Karhula industrimiljö

Industrimiljön i Karhula är en betydande del av den industri som växte fram längs Kymmene älv. Industrianläggningarna, fabrikens herrgård och arbetarnas bostadsområden bildar tillsammans ett mångsidigt samhälle. Bostadsområdena har vuxit fram kring anläggningarna i olika tider, och samhället som helhet har formats i flera skeden.

Den kulturhistoriskt mest betydande delen av industrianläggningen är de gamla produktionsbyggnaderna, fabrikens herrgård och de enhetligt planerade bostadsområdena. Bostadsområdena byggdes i olika tider för tjänstemän och arbetare. De äldsta byggnaderna på fabriksområdet är från slutet av 1800-talet: glasfabrikens forna lerstuga, en reparationsverkstad av tegel och en verkstad för järnformar samt en reparationsverkstad av tegel vid älvstranden.

Det s.k. gamla kontoret är från år 1903. Centrallagret, pannrummet och den forna monteringshallen är från åren 1916-1917. På 1920-talet byggdes glaslagret och exportträsliperiet enligt arkitekt Karl Lindahls ritningar. De äldsta arbetarbostadshusen från 1880-talet ligger väster om William Ruthin katu, som bildar industriområdets stomme.

Vid Karhulantie och Sudenkatu står arbetarkasernerna Kalliopytinki, Suopytinki, Verstaspytinki och Metsäpytinki. De byggdes på 1890-talet, har två våningar och är klädda med spån. De är unika både till sin arkitektur och till sin byggnadsteknik. Bostadshusen för fyra familjer vid Sudenkatu, Karhunkatu och Kokkolankatu är från 1920-talet och ritade av arkitekt Karl Lindahl.

Av mästarnas bostadshus vid Karhunkatu och Ahmankatu är två från år 1936 och fyra från år 1946 (G. Aspelin). Arkitekt Alvar Aalto var planerare för Karhula fabriker på 1940-talet. Från den tiden är den stora kontors- och verkstadsbyggnaden samt glaslagret i en våning. Från samma tid är också det affärs- och bostadshus i flera våningar som ligger vid Karhunkatu, och den grupp av flerbostadshus som kallas Tennistalot.

Norr om industriområdet, vid Kymmene älv, ligger Karhula herrgård mitt i en stor park. Huvudbyggnaden har åttkantiga hörntorn och verandor, och den fick sitt nuvarande utseende 1892 enligt arkitekt Ricardo Björnbergs ritningar. Herrgårdens stenladugård ligger nära huvudbyggnaden, på andra sidan vägen. Vid industriområdet har rester av flottningsanordningar bevarats i Kymmene älv.