Lasola

Observationer som konstaterades vid Mikroliitti Oy:s inventering: Lasola är en gammal by där det enligt tiondelängden från år 1558 då fanns tre hus. Vid storskiftet fanns det ett hus i byn Lasola. Dess tomt låg på den ås som ligger i norra ändan av den backe som på nuvarande terrängkarta benämns Patakallio.

I södra delen av tomten från storskiftets tid ligger en tämligen stor bostadsbyggnad på en tomt som är bebodd även i dag. Runt den finns gräsmatta på gårdsplanen, och runt byggnaden har markytan uppenbarligen formats om. På denna nuvarande tomts sida har fornlämningar knappast kunnat bevaras. Längs storskiftestomtens västra kant går en väg till husen högre upp på backen.

Väster om den, på den nuvarande sommarbostadens gårdsplan, finns tämligen nya grunder efter ekonomibyggnader. Även denna del av storskiftestomten är förstörd. På storskiftestomtens norra del växer ung lövskog, och där observerades inga färskare tecken på markanvändning. I denna del av tomten finns en tämligen stor byggnadslämning.

Knappt 10 m öster om vägen (N 6768410 E 570085) finns en kulle med cirka tre meters diameter och nästan en meters höjd, och i en provgrop som grävdes i den hittades mörk, sotig sandjord, brända stenar och bränd lera. Tegel hittades inte. Utifrån observationerna rör det sig om lämningen efter en tämligen stor eldstad, som inte är alldeles färsk.

Norr om eldstaden finns grunderna till ett rum på cirka 7 m x 7 m. I väst- och östväggarnas grunder finns stora naturstenar. Norra väggens grund är svår att urskilja. Under rummets mittparti verkar det ha funnits en källargrop. På området växer tätt buskage och annan frodig undervegetation, vilket försvårar uppfattningen av byggnadshelheten.

Det förefaller som om eldstadslämningen ligger i det ovan nämnda rummets sydvästra hörn, men möjligen utanför det. Söder om det ovan nämnda rummet kan det ha funnits ett annat rum, som eldstadslämningarna åtminstone delvis hör till. Dess grunder är dock svåra att med säkerhet urskilja. Det eventuella sydligare rummet har legat på tämligen jämn mark, varför höga grunder inte har behövts.

Det norra rummet ligger däremot i en sluttning som sänker sig mot norr, och särskilt de höga grunderna i norra änden urskiljs väl. Bedömt utifrån de tämligen grova grunderna är åtminstone det nordligare rummet knappast äldre än 1800-talet. Bosättningen på tomten kan dock ha ett betydligt äldre ursprung än detta.

Utifrån observationerna föreslås att av tomten från storskiftets tid avgränsas som fornlämning den del som i dag är skogbevuxen och där byggnadslämningar observerades.