Lasola

Upptäckt vid mikroliti Oy:s inventering: Lasola är en gammal by där det enligt tiondeförteckningen från 1558 då har funnits tre hus. I Storskiftet fanns ett hus i Lasola by. Dess tomt låg idag på en terrängkarta på en ås i norra spetsen av en kulle kallad Patkallio. I södra delen av tomten under storskifte finns ett större bostadshus på den bebodda tomten.

Omkring den finns en gräsmatta, och marken runt byggnaden är tydligen formad. På den nuvarande tomtens sida kan fornlämningarna knappast ha bevarats. I västra kanten av storskiftestomten går vägen uppåt till husen på backen. På västra sidan av den nuvarande sommarbostadens gårdsområde finns nyare grunder för ekonomibyggnader.

Även denna del av storskiftestomten har förstörts. Storskiftestomtens norra del växer ung lövskog och inga färskare tecken på markanvändning kunde upptäckas där. I denna del av tomten finns en större rest av byggnaden. Mindre än 10 m öster om vägen (N 6768410 E 570085) är en cirka tre meter i diameter och nästan en meter hög kulle där man fann mörk, sot sandjord, brända stenar och bränd lera i provgropen.

Tiet visade sig vara en större eldstad som inte är helt färsk. Norr om eldstaden finns grunden till ett rum som är cirka 7 m x 7 m stort. Det finns stora naturstenar i västra och östra väggarna. Det är svårt att urskilja grunden till norra väggen. Under mittdelen av rummet tycks det finnas en källargrop.

I området växer en tät buske och annan frodig undervegetation, vilket gör det svårt att urskilja byggnadskomplexet. Det verkar som om eldstadsresterna befinner sig i det sydvästra hörnet av ovan nämnda rumsutrymme, men eventuellt utanför det. Söder om ovannämnda rumsutrymme kan det ha funnits ett annat rum, till vilket eldstadens kvarlevor åtminstone delvis ansluter sig.

Dock är det svårt att med säkerhet kunna urskilja denna grund. Ett eventuellt sydligare rum har legat på ganska jämn mark, så höga grundvalar har icke behövts. Nordrummet däremot befinner sig i en sluttning åt norr, och särskilt de höga grundvalarna på norra ändan utmärker sig väl. På grund av de ansenliga grundgrunderna är åtminstone det nordligare rummet knappast äldre än 1800-talet.

Men tomtens bebyggelse kan vara betydligt äldre än denna. På basis av iakttagelserna föreslås att den del av storskiftestomten som växer i skogen numera begränsas till fornlämningar, där byggnadsrester upptäcktes.