Salpalinja

Salpalinjen är en av de mest betydande befästningskedjor som byggdes under andra världskriget. Den är jämförbar med den franska Maginotlinjen, den tyska Atlantvallen och Västvallen, den grekiska Metaxaslinjen eller Marethlinjen i Nordafrika. Salpalinjen sträcker sig från Finska viken till Lappland och delas nationellt in i tre försvarsmässiga tyngdpunktsområden: sydligast en sammanhängande försvarsställning från Finska vikens strand ända till Kivijärvi i Luumäki, i linjens mellersta del ställningar som stöder sig på vattendragen mellan Kivijärvi, Saimen och Pielinen, och nordligast befästningarna vid de viktigaste vägriktningarna från Pielinen norrut ända till Petsamo.

På näset mellan Finska viken och Saimen byggdes 90 % av de bunkrar av armerad betong som utgör försvarsställningens stomme. Sammanlagt finns det på Salpalinjen 728 bunkrar av armerad betong, över 3000 fältbefästningar av trä, cirka 350 km strids- och förbindelsegravar, 225 km pansarhinder av sten och 130 km pansargravar.

Nationellt betydande delar av Salpalinjen är de välbevarade befästningshelheterna i olika landskap, som bäst återspeglar försvarsfrontens mångskiftande byggnadssätt och dess utbredning längs nästan hela östgränsen. Salpalinjen börjar i Kymmenedalen, i Virolahti. Betydande befästningshelheter i Kymmenedalen är bland annat bunkermuseiområdet Ylä-Pihlaja i Virolahti, den front av betongbunkrar och pansarhinder som sträcker sig från trakten av Harju lantbruksläroanstalt till Ravijoki samt befästningarna vid Säkäjärvi.

Från Virolahti fortsätter Salpalinjen som en i flera plan befäst helhet mot Miehikkälä. Det kraftigt befästa området kring Salpalinjemuseet vid vägen Miehikkälä-Taavetti ligger mitt i Salpaställningens huvudställning. Representativa Salpaobjekt i Miehikkälä har gjorts till museum vid Myllylampi. Dessutom finns befästningar bland annat norr om museiområdet på Saunamäki, i kommuncentrum, i området mellan Kylmälä och Säkäjärvi samt i Muurikkala.

Viktiga Salpalinjeobjekt i Södra Karelen är bland annat det starkt befästa museiområdet Hostikka i Ylämaa och sträckningen av vägen därifrån norrut till byn Kirppu. Också riktningen längs nuvarande riksväg 6 befästes; i Luumäki nära vägen ligger Salpalinjens kärna: dammanläggningen vid Kivijärvi samt objektet vid Askola huvudställning, där det utöver bunkrar och ett pansarkupolvärn finns strids- och förbindelsegravar samt ett nätverk av grävda hinder.

I Suo-Anttila ligger Salpalinjens största grotta. I Villmanstrand finns bunkrar i Rutola, Skinnarila, Voisalmi, Kytösuo och Ruohosaari, vars fältkanonställning är sällsynt. I Lemi finns batterier i Juvola och Kärmeniemi och klotbunkrar i området Nuppola-Iitiä. I Taipalsaari finns kommandobunkrar i Jauhiala, och i Ruokolahti har befästningar restaurerats i byn Syyspohja och vid Eräjärvi.

I Södra Savolax, där Salpalinjen stöder sig på vattendragen, ligger de centrala delarna av linjen vid Puumalansalmi och längs Puumalantie. I Sulkava finns en kanonställning på Sarsuinmäki. I Punkaharju ligger befästningarna både på själva åsen och i Venesaari. I Nyslott går Salpalinjen genom stadens östra delar.

I södra änden av Kongonsaari har man brutit ut en ansenlig grotta för förläggning och kulsprutor, och på Purnuvuori finns två kanonbatterier. I Kerimäki är Raikuu kanal den viktigaste befästade riktningen, och fästningsartilleriställningarna vid Kerimäki fort är i sin massivitet sällsynta. I Norra Karelen finns konstruktioner som hör till Salpalinjen bland annat i Marjala i Joensuu, där de också har restaurerats.

Stenhindren i Sonkaja i Ilomantsi hör till den östra delen av Salpalinjen. I Lieksa finns restaurerade framskjutna ställningar i Viisikko, Änäkäinen och Puuru. I Kajanaland har fältbefästningarna vid Jyrkänkoski och Saunajärvi i Kuhmo restaurerats. Till dem hör en betydande stridsplats från vinterkriget.

De restaurerade fältbefästningarna vid Purasjokilinjen i Suomussalmi ligger i östra änden av Raatteentie. I Norra Österbotten, i Kuusamo längs Lahtelan-Vanttajanpolku, finns bland annat förstörda bunkrar av armerad betong, strids- och förbindelsegravar samt pansarhinder av sten. Salpalinjens nordligaste delar ligger i Lappland vid Joutsijärvi i Kemijärvi, vid Ruuhijärvi i Salla samt i Savukoski vid Sarvilampi, där det finns ett pansarhinder byggt av sten och längs det skjut-, spanings- och kulsprutevärn byggda av trä och sten.