Villmanstrands fästnings- och garnisonsstad

Villmanstrand är en sällsynt och mångsidig helhet av fästnings- och garnisonsstad byggd i ett gränslandskap, vars strategiska betydelse har växlat under olika tider. Villmanstrands fästning, placerad på en udde som skjuter ut i Saimen, är en av bastioner skyddad stad med rutplan, byggd enligt det europeiska idealet för fästningsstäder.

De olika delarna av Villmanstrands fästnings- och garnisonsstad återspeglar utvecklingen inom försvars- och garnisonshistorien under den svenska tiden, autonomin och självständighetstiden. Helheten består av den fästning som svenskarna grundade efter 1721 och de befästningar, byggnader och yttre utanverk som ryssarna anlade från och med 1741, samt av kasernområdet Rakuunamäki med sin sjukhusbacke, grundat sydost om fästningsudden på 1800-talet, 1880-talets reservkompaniområde samt det forna lägerfältet för dragonregementet, dvs. lantkrigsskolans område som grundades på 1930-talet.

Vid sidan av Villmanstrands fästning räknas Fredrikshamn samt Taavetti i Luumäki till Finlands fästningsstäder. Fästningen och de iståndsatta fästningsanläggningarna har avsevärd betydelse för Villmanstrands stadsbild. Till landskapshelheten ansluter sig området Pallonlahti och Kaupunginlahti med sina parkplanteringar.

Sydväst om fästningen ligger Nikolainlinnake med sina bastioner från 1790-talet, som hör till samma fästningssystem. Historiska militärbyggnader i Villmanstrands fästning är bland annat stendelarna av kommendantshuset, vaktstugan invid porten och fem kasernbyggnader från slutet av 1700-talet, träbyggnader från 1800-talet och militärkaserner av tegel från 1910-talet.

Södra Karelens landskapsmuseum ligger i två artilleridepåbyggnader som uppfördes strax efter år 1800. Kyrkan från 1785, helgad åt Gudsföderskans minne, är vårt lands äldsta grekisk-katolska kyrka. Det värdefullaste konstverket i den enskeppiga kyrkan med klocktorn, som representerar rysk barock, är namnikonen med motivet Jungfru Marie bebådelse som blev färdig 1780, den s.k. Pokrov-ikonen.

Bilderna målade på duk i den ikonvägg som förnyades vid mitten av 1800-talet är utförda i S:t Petersburg. Till fästningen knyts tack vare sin garnisonshistoria och sitt läge kasernområdet Rakuunamäki, som har bevarats huvudsakligen i sin ursprungliga form. Kasernbyggnaderna från slutet av 1800-talet är trevåningshus.

Vid Rantatie finns en grupp tvåvånings bostadsbyggnader för officerskåren, delvis av tegel, delvis av trä, samt en officersklubb. Stallen och materielskjulen bildar en egen vidsträckt helhet. En del av kasernerna är planerade av arkitekt Sebastian Gripenberg för Finlands krigsmakt, en del åter är ryska kaserner från början av 1900-talet.

Verksamheten vid det rödtegelklädda militärsjukhuset på Sairaalanmäki inleddes 1893 och det är vårt lands äldsta militärsjukhus som varit i oavbruten verksamhet. Bostadshöghusen som byggts för försvarsmaktens stampersonal vid Valtakatu söder om Rakuunamäki är från 1950-talet. Krigsmakten har helt lämnat fästningen, men på Rakuunamäki finns militär och civil verksamhet sida vid sida.

Öster om kasernområdet, på 1790-talets Nikolainlinnake, finns en ursprungligen ortodox militärkyrka av tegel byggd på 1910-talet. Kyrkan är i dag stadens evangelisk-lutherska församlings kyrka. Öster om kasernområdet finns två gamla skolor, Lönnrots forna folkskola från 1888 (W. Backmansson) och Villmanstrands lyceum från 1897 (O.

Tarjanne), med utbyggnader 1907 (K. Hård af Segerstad) och 1939 (M. Välikangas). Det finska reservkompaniets område i Huhtiniemi är ett av de kasernområden som grundades 1882 i samband med ordnandet av den allmänna värnplikten. Det forna reservkompaniets en- och tvåvånings träbyggnader ligger utspridda i området enligt planeringsprinciperna för inrättningstypen.

På lägerfältet söder om Rakuunamäki har Villmanstrands lantkrigsskola uppförts på 1930-talet, och dess byggnadsbestånd har kompletterats under 1900-talets lopp.