Lahdenpohja

Platsen hittades vid inventeringen den 2 oktober 1997 i den sydöstra delen av byn Linhamar på lägenheten Lahtisbotten, Rn:o 5:3. Huset ligger numera öde och hotar att rivas efter ägarens död. Boningsfynd finns på en terrassliknande åkerplats som sträcker sig söderut, cirka 50-60 m i öst-västlig riktning (i höjdkurvornas riktning) samt inom ett område som sträcker sig högst 20 m har man hittat en ganska stor mängd dynor, kärnor och föremål av kvarts, fragment av bergartsobjekt samt en brännskadad benbit. (KM 30740:1-7).

Inom samma område förekom även här här brända stenar. Upptäcktområdet bildar mot väster en något högre terrängplats (ca 1 m). Större delen av fynden, den uppenbara boningskärnan, låg på en brant strandkrasch. Platsen är En del av fynden låg - uppenbarligen till följd av rinnande av en nagel m.m. - i övre delen av en brantare krock.

Vid foten av Törmä har under bosättningstiden funnits en vattendragsled, en forntida sälplats, dels genom vattendragets nuvarande nordvästliga riktning i riktning mot sjön Pohkia och Tuulijärvi, dels mot den sydöstra. Kvartsmarken hade relativt många fynd (flera dussintals totalt) varav endast en del togs till vara.

Bosättningsplatsen daterade sig under senmesolitisk tid och strandkraschen visar Litorinahavets högsta strand i området. Vid Pohkiasjöns nordöstra strand (ca 300-400 m väster) finns branta klippbågar, delvis vertikala, som dock inte visade några tecken på klippmålningar. Klippan är dock täckt av en mycket stark svart lavare på sina bästa ställen.