Uusipyölin linnavuori

Pollinnitus backe ligger i norra delen av Tallanniemi i Talla by, ca 200 m söder om Lojosjöns strand, i söder, väster och norr kantad av åkerområdet, i öster som ansluter sig till det klippiga skogsområdet. Månens lag höjer sig cirka 30 m över Lojosjöns yta och är omgiven av vallar, med undantag av västra nordvästra sluttningen, Vid en inspektion 1937 fann man att det av vallarna avgränsade området är 38 m långt och ca 9-13 m brett i WNW-ESE-riktningen.

Vallen på Loivas östra sida är med den förra rätvinklig och av små stenar och rasar till ett cirka 5 m brett rännverk. Vallen på norra kanten är 16 meter lång och gjord av kantiga stenar, som på den yttre kanten omsorgsfullt lagts ovanpå varandra. Också denna vall har rasat. Vallen på norra kanten fortsätter fortfarande efter den lilla klippan ca 6 m. Enligt Maajoki berättar traditionen att det fanns en port på östra sidan av vallen för att ta sig till berget.

På västra sidan av slottsberget fann man år 1992 ett fragment av ett gravstenstema och ett fragment av ett järnparti cirka 150 m ovanför slottet. På skogssluttningen väster om denna fyndplats finns dessutom låga stenar, varav huvuddelen består av naturliga eller/eller åkerruiner, samt en staketartad stensättning överst på sluttningen.

Under slottsberget, strax väster om det, finns i den smala skogsytan ett par källar- eller sorakvarier samt vid den gamla nedhuggna ladan tillhörande rivningsavfall, men även bränd lera och 1-2 eventuellt förhistoriska keramikbitar. Vid en inspektion 1997 befanns slottsbergets sluttningar och lada i sin helhet ha blivit igenväxta så att det inte längre finns någon synlig plats i omgivningen.

Lella vallarna låg i samma tillstånd som 1937. Åkerfälten kring berget från tre väderstreck (söder, väster och norr) låg på vallen, så det fanns knappast några observationsmöjligheter. Både väster om slottsberget och öster om det finns ett gammalt odlingsområde. Mellan berget och den östra vägen kunde man fortfarande se åkerdiken i syd-nordöstlig riktning i en sluttande lövskog.

I odlingsområdets västra kant finns åtminstone en stenruin som samlades runt en större "ögonsten". Den sena järnålders spjutspetsen från Tallaa (KM 8837:162) är möjligen från en annan bys slottsberg.