Om platsen
Koismäki är en hög skogbevuxen backe bland Jussila hus åkrar, från huset till ett par hundra meter sydväst. Mäki, cirka 140x110 m till sin omfattning, är till stor del klippa och dess lag högst över 15 m åker. Vid foten av kullen finns ett svagt icke odladt område, som några år före inventeringen 1962 hade röjts till åker, men på grund av stenhårdheten hade röjningen lämnats oavslutad.
En del stora stenar hade maskinellt röjts upp och man fann vid inventeringen sot, brända ben och små lerkärl. Likaledes hittades ett stycke sandstensslip och ett järnföremål, möjligen en nål i ett bältesspänn. Stenenen ansågs vara en brännfältskalmstjocklek, vars omfattning uppskattades till ca 10x40 m. Till platsen för det bitna riset på östra sidan tycktes fornlämningen inte sträcka sig.
Vid försöksdoppningen 1965 fick man en yta på cirka 800 kvadratmeter, och på östra sidan av området fann man dessutom lågtryckningar på ca 2,5-3x1-1,5 meter, vilka klassades som likgravar. Vid experimentutgrävningarna öppnades även två tryckhål, men endast något brända ben och lera, som möjligen var föremållösa likgravar.
En yta på 25 kvadratmeter grävdes upp av brännfältsskalet, huvudsakligen mörk jord och sten. fynd, bl.a. brända ben, lerkärlsbitar samt metallföremål, bl.a. spjutspetsar, klippor, skärvor eller lie, kniv, lås, fragment av runda kupurspännen och hästskospännen och lasimspärlor m.m. Man fann att Kalmistom fortsatte från en areal som grävdes österut, västerut och norrut, men i riktning mot söder var dess gräns nära.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- brandgravfält
- Datering
- järnålder
- Kommun
- Rusko







