Karhusaari norra sidan

Läget är norr om Villmanstrands centrum, norr om Karhusaari som ligger öster om Mertaniemi, mellan Suuri Kaijansaari och Karhusaari. På platsen finns vraket efter ett kravellbyggt fartyg med trästomme, vars längd är cirka 21 meter och bredd 4 - 5 meter. Vraket vilar på bottnen på sin köl i upprätt läge.

Fören är till formen smal och aktern är till sin konstruktion slank. Kölsvinet är kraftigt byggt och en del av sidospanten är gjorda av ett enda trästycke. Mastsko, däckskonstruktioner eller bottenbeläggning kan inte urskiljas. I vraket finns en pump gjord av trä, som förstärkts med järnband. Sidornas övre delar saknas och den högra sidan är något bättre bevarad än den vänstra sidan.

I vrakets omgivning finns lösa konstruktionsdelar. I sin helhet är vraket i skört skick. Vraket anmäldes till Museiverket hösten 2012. Anmälaren hade upptäckt vraket med sidoseende ekolod. Gruppen Saimaan Hylyt gjorde en kontrolldykning vid objektet i september 2012, då objektet ekolodades med sidoseende ekolod och observationer gjordes av det i samband med dykningen.

Det konstaterades att det inte rör sig om en s.k. traditionell baslotja från Saimen, utan om ett omsorgsfullare byggt segelfartyg. Vraket anmäldes till Museiverket hösten 2012. Anmälaren hade upptäckt vraket med sidoseende ekolod. Gruppen Saimaan Hylyt gjorde en kontrolldykning vid objektet i september 2012, då objektet ekolodades med sidoseende ekolod och observationer gjordes av det i samband med dykningen.

Det konstaterades att det inte rör sig om en s.k. traditionell baslotja från Saimen, utan om ett omsorgsfullare byggt segelfartyg. Museiverkets marinarkeologer gjorde kontrolldykningar vid vraket i oktober 2023, då vraket undersöktes och fotograferades. Dessutom togs träprover ur vraket. På basis av de dateringsprover som togs ur sidoplankorna är åtminstone en del av fartyget byggt av tall som växte på 1700- och 1800-talen.

De longitudinella balkarna, avsaknaden av mastsko, en möjlig draglänk och tallen som använts som byggnadsmaterial påminner till sina detaljer om de pråmliknande fartyg som på 1800-talet användes för lasttransport på insjövattnen. Insjöarnas transportfartyg kunde skilja sig från varandra i fråga om byggnadsteknik, och det finns ingen tydlig typologi för fartygen. Däremot kallades lastfartygen på Saimen allmänt för lotjor.