Kamaramäki 6

Bakgrundsinformation I området har man sedan gammalt känt till ben samt de ryska lägerkyrkan och kyrkogården (domström 1985, s. 182 och s. 193-194). Vid inventeringen berättade två personer dessutom om benen i området (Heikki Lehtonen och Jarkko Piekkari). Em. är tidigare invånare i den närbelägna byn Numme och den senare kommendanten i Pansaririkat som visade var benen hittades.

Området undersöktes och kartlades mellan 25 och 25-26 oktober. Under inventeringen upptäcktes vid Riksarkivet en rysk karta från 1819 med en kyrka och en begravningsplats som utmärkts på området. Storleken på en begravningsplats med fyrkant är cirka 160 x 230 meter mätt från kartan och en röd fyrkant har märkts ut på mitten av den.

En beskrivning av miljön Detta är Kamaramäki's knaggliga västra sydvästra kust, där det växer förnyelsemogna granar med lövträd och gamla uppskattningsvis cirka hundra år gamla tallträn. Området har olika tiders gruvor och eldstationer, av vilka en del är rysk-svenska (Sida Kamaramäki 1 eldstationer) och en del yngre under 1900-talet.

Dessutom finns det fyra odlingsrösen (Sida Kamaramäki 5). Marken i området ligger på nedre sluttningen (t.ex. vid eldstationer) sand och verkar ganska stenfri, på den övre sluttningen är marken stenigare (t.ex. vid odlingsrösen). Objektbeskrivning 4.10.2012 Den 4 oktober 2012 visade kommendör Jarimo Piekkari, pansarbrigadens befälhavare, en plats i terrängen där man hittade en underkäke och armben när soldater tränade.

På den tiden hade polisen kallats till platsen, vilka enligt Piekkars minne tagit med sig benen. Benen hade kommit fram från mitten av brunnen Kamaramäki 1 eldstation 2, från dess inre kant alldeles från ytan, då beväringens sko hade raserat en smula över kanten av brunnen. På eldstationernas område har man sedermera följt ett förbud mot grävning.

Det är omöjligt att exakt avgränsa objektet i terrängen utan närmare undersökningar. Gränsen har gjorts enligt 1819 års karta och kan avvika från områdets verkliga storlek. Enligt den ryska kartan från 1819 finns det en kyrkogård och en kyrkobyggnad i mitten av den. I Kamaramäki är det känt att det enligt traditionen fanns en lägerkyrka och en begravningsplats för ryska soldater.

Enligt uppgifter har kyrkan i slutet av 1800-talet stulits och bränts i Katinala tegelbrännugnar (Domsström 1985). Även fynden i området bekräftar att det verkligen finns en rysk begravningsplats där. Enligt de ryska kartorna för åren 1875 och 1899 finns det inga uppgifter om begravningsplatsen eller andra konstruktioner i området.

Enligt uppgift från domedagen skulle man enligt traditionen kunna begrava Kamaramäkiområdet redan tidigare, kanske på 1600-talet. Uppgifterna förefaller dock skumma (Domeström 1985, sid. 182).