Ihala

Observationer som konstaterades vid Mikroliitti Oy:s inventering: I byn Ihalainen har det funnits fem gårdar redan i mitten av 1500-talet, och antalet var detsamma på kartan från år 1767 och vid storskiftet år 1834. En stor del av byns gamla gårdstomter och nästan alla åkrar har hamnat under industribyggnader och järnvägen.

Den tomt som på storskifteskartan är utmärkt för gården Ihalainen 5 ligger dock utanför industriområdet, i det senare bostadsområdet för Paraisten kalkki, öster om Paraistentie. Norra delen av tomten från storskiftets tid har till stor del hamnat under gårdsplanen kring en senare bostadsbyggnad, men södra delen är skogsmark.

Terrängen är jämn, stenfri sandmo. I sydost gränsar storskiftestomten till en sandsluttning som faller som en tämligen brant brink. I sydväst fortsätter den jämna marken cirka 30 m utanför storskiftestomten, men även där avgränsas den till slut av en likadan sluttning. I sluttningens nedre del finns schakt som tydligt är grävda av människa, och i punkten N 6767364 E 563399 finns en modern källare av tegel.

På platån sydväst om tomten observerades en kulle som är cirka 3 m i diameter och cirka en halv meter hög (N 6767377 E 563372). I två provgropar påträffades mörkaktig, sotblandad sandjord och tegelbitar. Det rör sig tydligt om lämningen efter en eldstad, sannolikt en ugn. I en provgrop cirka 7 m öster om kullen påträffades lite tegelbitar, ett par bitar kalksten, några andra stenar och en bit klart fönsterglas.

I en provgrop cirka 6 m öster om den föregående fanns ett cirka 20 cm tjockt sotigt och kolhaltigt brandlager med smält grönaktigt glas, däribland delvis smält tunt grönaktigt fönsterglas, och spikar (inte trådspik). På platsen börjar markytan sänka sig svagt mot källaren. På markytan gick inga konstruktioner att urskilja.

En av de gamla spikarna har en kraftig brandpatina. I denna grop påträffades bara en bit tegel och ett par bitar osmält klart fönsterglas. Under brandlagret fanns ren sand. Utifrån observationerna verkar det finnas lämningar efter minst två byggnader från olika tid i platåns sydvästra del. Ugnslämningen är knappast yngre än de första årtiondena av 1900-talet.

Det smälta grönaktiga fönsterglaset och spiken med brandpatina pekar mot en äldre, brunnen byggnad som klart kan betraktas som en fast fornlämning. Någon eldstadslämning som hör till den byggnaden observerades inte. Att brandspåren upphör tämligen abrupt mellan provgrop 3 och 4 kan betyda att brandlagret har avlägsnats från den senare byggnadens område.

De observerade fornlämningarna ligger utanför storskiftestomten, men alldeles intill den. Inne på storskiftestomten grävdes inga provgropar, men topografiskt är den samma platå som fyndplatserna. Det finns skäl att anta att det finns boplatslämningar även där. Den sydvästra delen av storskiftestomten, som har förblivit obebyggd, har därför tagits med i avgränsningen av fornlämningsområdet.