Hyötiönsaari 5

Boplatsen ligger vid södra kanten av Hyötiösaari, vid stranden av en forntida vik. På området finns stenåldersfynd ovanpå två forntida strandnivåer av olika ålder och uppenbarligen resterna av minst fyra boplatsgropar. Den översta fördjupningen ligger uppe på en hög forntida strandbrink i boplatsområdets nordöstra del.

På platsen finns en forntida strandbrink som är ett par meter hög och följer höjdkurvan 80 m, och platån ovanpå den ligger på cirka 82 meters nivå. Fördjupningen är cirka 7 x 4 meter stor och nästan fyrsidig. Invid den finns två rätt stora sentida gropar, antingen marktäktsgropar eller möjligen resterna av en bunker.

I en provgrop i fördjupningen påträffades typisk kamkeramik, och gropen visade en podsoljordmån. Nedanför den höga strandbrinken finns flera fördjupningar. Söder om den nämnda fördjupningen och norr om körspåret längs stranden finns möjligen tre separata fördjupningar. Den största och djupaste av dem mäter cirka 13x13 m från vallkrön till vallkrön och verkar fyrkantig i grundplanen.

Provsticken i den gav kamkeramik, kvartsavslag och ett avslag som lossnat från eggen på ett slipat bergartsföremål. Jorden i fördjupningen är dock djupt uppblandad och verkar vara åkermylla, och utöver stenåldersfynden gav provsticket en rostig järnspik. Norr om den stora fördjupningen, alldeles vid foten av den höga brinken, ligger ännu en fördjupning, och provsticket där visade ett tämligen tunt mullhaltigt åkerlager med ett kvartsavslag.

Öster om den stora fördjupningen finns ytterligare en fördjupning, men där gjordes inget provstick. I den södra vallen kring dessa fördjupningar finns klart yngre små gropar. På flygbilder från 1930-50-talet har fördjupningarnas område legat i norra kanten av den åker som låg söder om det. Väster om körspåret ner mot stranden syns i höjdmodellen två tydliga fördjupningar med vallar runt sig, nedanför höjdkurvan 80 meter och uppskattningsvis uppe på den forntida strandbrinken vid cirka 78 meter.

Provsticken i anslutning till fördjupningarna gav slagen kvarts och bränt ben. På flygbilder från 1900-talet har detta område varit skog. Boplatsens avgränsning har gjorts utifrån boplatsgroparna, stenåldersfynden och topografin.