Hollola kyrka och det historiska sockencentrumet

Hollolas medeltida stenkyrka är den mest betydande av Tavastlands medeltida kyrkor. De kyrkliga, administrativa och kommersiella byggnaderna i Hollolas sockencentrum bildar en exceptionellt representativ och välbevarad traditionell kyrkbymiljö. Stenkyrkan är tillägnad Jungfru Maria och ligger vid stranden av Kirkonlahti i Vesijärvi, vid foten av fornborgsberget Kapatuosia.

Berget var i bruk från järnåldern till tidig medeltid. Till kyrkans närmiljö hör den ståtliga gulmålade klockstapeln i empirstil, kyrkoherdebostället som ligger på sin urgamla plats, den nationalromantiska kommunalstugan som arkitektbyrån Nyström-Penttilä-Petrelius ritade och bybebyggelsen längs den gamla landsvägen.

Något längre bort i öster ligger herrgårdsmiljön i Pyhäniemi. Kulturlandskapet mellan kyrkan och herrgården består av flack, öppen odlingsmark. Hollola kyrka och sockencentrum ingår i det nationellt värdefulla landskapsområdet Kastari - Hatsina - Kutajoki. Kyrkan är byggd av gråsten, och tegeldekoren på öst- och västgavlarna är exceptionellt rik.

I långhuset finns stora hörnstenar av det slag som är typiskt för kyrkorna i Tavastland. På vapenhusets gavel sitter en utvändig predikstol. Kyrkorummet är tvåskeppigt och har fem travéer. Valven är så kallade ringvalv, det vill säga att det sitter runda skivor där stjärnvalvets ribbor möts. De primitiva målningarna i kyrkorummet är koncentrerade till ribborna.

Sydportalen leder från vapenhuset in i kyrkorummet, och dess dörrblad med smidesdekor är de finaste i Finland. Till inredningen hör talrika skulpturer och donationsföremål från stormaktstiden. De två gravkapellen i kyrkogårdens östra del har tillhört släkterna Boucht och Ammond. Klockstapeln byggdes 1829-1831 efter ritningar av arkitekten C.L. Engel.

Genomgången och de anslutande flygeldelarna är av sten, medan klockstapeln i övrigt är byggd av trä. Kommunalstugan invid kyrkan har brant takfall och torde vara en av de få bevarade nybyggnader som uppfördes för den tidiga kommunalförvaltningens behov på den finländska landsbygden. Kyrkoherdebostället ligger mellan kyrkan och Vesijärvi, på en plats som det har haft redan sedan medeltiden.

Prästgården byggdes 1813, men dess yttre är till största delen från 1850-talet. Interiören förnyades 1992. Vid den gamla, sandbelagda bygatan ligger handelsbyggnaden (1930-t) samt klockarens (1880-t) och apotekarens (1860-t) hus. Huvudbyggnaden på Pyhäniemi herrgård ligger vid basen av den udde som skjuter ut i Kirkonselkä i Päijänne.

Den är av trä och i två våningar, och stommen är från 1820-talet, medan det nuvarande yttre härrör från reparationen år 1907 (A.W. Stenfors). Den stora sidobyggnaden som avgränsar gårdsplanen är från 1880-talet (A. Nordberg). Byggnaderna omges av en frodig park, och från gården leder en allé i riktning mot kyrkan.