Hollola kyrka

Hollola stenkyrka är den mest betydande av Östra Tavastlands medeltida kyrkor. Den är tillägnad Jungfru Maria och ligger vid foten av det förhistoriska borgberget Kapatuosia. Tegeldekoren på kyrkans östra och västra gavlar är exceptionellt riklig. De olika dekormotiven är grupperade i vågräta zoner.

På västra gaveln finns sex av dem, och dessutom en korsformad nisch i gavelns övre del. Även gavlarna på sakristian och vapenhuset har tegelornamentik. I långhuset finns stora hörnstenar. På vapenhusets gavel sitter en exceptionellt välbevarad utvändig predikstol. Kyrksalen är tvåskeppig och indelad i fem travéer, alltså fem valvfack.

Valven är så kallade ringvalv, vilket betyder att det sitter runda skivor där stjärnvalvets ribbor möts. Kyrksalens primitiva målningar finns framför allt på ribborna. Av de talrika skulpturerna föreställer de mest betydande Jungfru Maria och den helige Göran med draken. Altarbordet har ett antemensale i trä, alltså en panel framtill.

Dess huvudmotiv är änglar som bär upp en monstrans. Dopfunten är inhemsk och gjord av kristallinisk kalksten. Den hör till den så kallade Vehmaa-typen och dateras till slutet av 1300-talet. Dörrbladen till sakristian och till sydportalen har smidesdekor och är de finaste i Finland. Sydportalen leder från vapenhuset in i kyrksalen.

Till 1600-talets föremål hör altaruppsatsen med sin oljemålning med Golgatamotiv, en gåva från Johan Wrangel och Helena Eklöf. Från samma århundrade är också predikstolen och Diedrich von Essens (d. 1678) begravningsvapen med tillhörande släktvapen på fädernet och mödernet. Den ståtliga gulmålade klockstapeln i empirestil byggdes 1829-1831 efter ritningar av C.L. Engel.

Genomgången i stapeln och de flygeldelar som ansluter till den är av sten. I övrigt är klockstapeln byggd i trä. De två gravkapellen i kyrkogårdens östra del tillhör släkterna Borcht och Ammond. Det sistnämnda är ett i sitt slag sällsynt gravkapell i jugendstil. Till den gamla kyrkogården ansluter i öster, norr och söder en begravningsplats som senare har utvidgats i flera omgångar.

Öster om begravningsplatsen, nära Vesijärvis strand, ligger kyrkoherdens prästgård från 1813. Interiörerna förnyades grundligt 1992, och prästgården blev då församlingens festvåning.