Högvalla

Objektet ligger i stadsdelen Karja i södra spetsen av en backe vid namn Landsbacka, 100 m från stamvägen 53 nordväst. Platsen är en hög klippa-moränbacke som sticker söder om den sydöstra sluttningen av Salpausselkä, kantad av sandsluttningar. På kullen och sydspetsen finns två hus med gårdskretsar, annars är området blandskog.

Den fyrsidiga latomusen i norra sluttningen av Högvalla gård har upptäckts och undersökts 1916 (Hackman). I kvarlevan nordväst - sydost (6.25 x 5.5 m) finns en kantram av ganska stora stenar som innehåller 2-3 våningar mindre stenar. Det finns gott om upptäckter från den yngre romerska tiden, bland annat flera spännen, armband, ringar, delar av svärd och sköldbrädor, och sedan undersökningarna har den restaurerade ladan hanterats sedan 1992 och utmärker sig väl i sin omgivning.

Från ladan cirka 20 m västerut har man vid inventeringen 1916 (Cleve) observerat en annan vag latomus eller stensättning (4.5 x 2.7 m). Vid inspektionen 1989 (Tavanis, på grund av felaktig fornlämning av grundkartan) och inventeringen 1996 (Seppälä) har man inte med säkerhet hittat några enstaka stenar.

V. 2004 inspekterades området efter att den nya ägaren till Högvalla villa i norra delen av backen hade anmält ett röse i anslutning till trädgårdsstensstängsel. I en sluttning nedanför huset ligger ett cirka 20 m väster om huset, som består av sten av mycket varierande storlek, cirka 5 m brett och 0,5-1,0 m högt rundröse.

Dess östra kant i nedre kanten av den gamla trädgården, som sträcker sig från södra till norra sidan till ett lågt rätlinjigt stenstängsel. Åtminstone två av röckarstenarna är stora jordstenar. Röcklets funktion och ålder är oklara. Dess gps-koordinater är: p=6665 536; i=3314 363. I samband med inspektionen har man i MapInfo-baserade grundkartan på Högvalla-Landsbacka kulle märkt ut fem fornlämningstecken, varav det näst sydligaste har undersökt röset, men inga andra kunde lokaliseras. Den sydligaste är dock åkerruinen vid kanten av den gamla åkern.