Helsingin Aleksanterinkatu

Alexandersgatan är den centrala affärsgatan i Helsingfors centrum och en av de tidigaste i Finland. Vid gatan har huvudkontoren för affärsbanker och försäkringsanstalter samlats, tillsammans med en rad av de viktigaste varuhusen och specialaffärerna. Affärsbyggnaderna vid Alexandersgatan är från många olika årtionden.

Deras konstnärliga och tekniska drag speglar i allmänhet den ledande arkitekturutvecklingen vid byggnadstiden och bygger ofta på lösningar som hämtats från internationella kontakter. En viktig knutpunkt i Helsingfors innerstad har blivit den öppna platsen där Alexandersgatan möter Mannerheimvägen. Där står statyn Tre smeder, och platsen kantas av Stockmanns varuhus och Gamla studenthuset.

I gatans västra ände är gaturummet smalt och högt, och kvarteren är tätt bebyggda. Bankernas och försäkringsanstalternas huvudkontor och affärsbyggnader är i huvudsak från 1880-1950-talet och företräder de mest avancerade planeringsprinciperna under sin byggnadstid, både i konstruktionsplaneringen och i arkitekturplaneringen.

Affärslivets behov har styrt byggandet och även hur byggnaderna använts och ändrats. Föreningsbankens gamla huvudkontor ritades av Gustaf Nyström och blev färdigt 1898. Dess fasad är den första som kläddes med inhemsk natursten. Bland de första affärshusen i Helsingfors vid gatan finns Tallbergs hus (1899) och Lundqvists hus (1901).

Det senare ritades av arkitekten Selim A. Lindqvist. Ett väsentligt drag i Lundqvists affärshus är att stora fönsterytor förenas med en dekorativ stomme i stål och betong, som var modern under byggnadstiden. Arkitekterna Gesellius-Lindgren-Saarinen ritade försäkringsbolaget Pohjolas hus (1901), som hör till den nationalromantiska jugendens centrala byggnader.

Husets exteriör präglas av en grovt bearbetad stenfasad som smyckas med täljstensornamentik. I Pohjolahusets bärande konstruktioner har man använt gjutjärnskolonner. Affärshuset Hamstern (1907) är helt byggt i betong. Liittopankkis hus, Stockmanns varuhus och Fazers hus är affärshus som ritades på 1920-talet.

I dem växlar glasband med pilastermotiv som delar upp byggnadsmassan. Till samma serie hör Nordiska Föreningsbankens hus i röd granit, närmast Senatstorget. Elantos varuhus blev färdigt 1953. Litoniuska huset från 1850-talet har tre våningar och avviker från den höga fasadraden av bank- och affärsbyggnader i gatans västra ände.

Byggnaderna och deras interiörer har ändrats otaliga gånger, och i gatuplanet har man senare inrett butikslokaler, bland annat i Litoniuska huset och Föreningsbankens hus. Bankernas och försäkringsbolagens kontor har ändrats till butikslokaler, till exempel Kansallispankkis hus som 1999 blev en del av kvarterets köpcentrum.

Ändå är Alexandersgatan med omgivning fortfarande framför allt en koncentration av banker och bankirfirmor. Alexandersgatans östra ände har en annan karaktär än den västra. Gatans sträckning går tillbaka till 1640-talet, och den löper förbi Senatstorget och kvarteren kring Helsingfors universitet och Statsrådsborgen.

Vid Senatstorgets södra sida kantas gatan av borgarhus som byggdes på 1700-talet. Deras fasader gjordes enhetliga under 1800-talets förra hälft enligt Engels helhetsplan. Bredvid Statsrådsborgen ligger det nygotiska Riddarhuset (1862) med sin lilla park framför. Platsen var i stadsplanen ursprungligen reserverad för ständerhuset.

Snett i förhållande till gatulinjen ligger tull- och packhuset, som hörde till Norra hamnen. Byggnaden går tillbaka på befästningsplanerna från mitten av 1700-talet.