Hämeenlinnan tori, kirkko ja Pikkutori

Torget i Tavastehus är ett typiskt torg i rutnätsstaden runt vilket stadens kyrka samt de viktigaste byggnaderna inom den offentliga förvaltningen och näringslivet har koncentrerats. I stadens rutnätsplaneområdes västra kant, runt Lilltorget som växte upp vid slutet av den historiska Åbovägen, finns representativa exempel på en trästad från 1830-talet.

Torget som utgör stadens kärna härstammar från en rutnätsbild från 1700-talets slut som utarbetats för en stad som flyttas från norra delen av slottet till sin nuvarande plats. Stora byggnader i den offentliga förvaltningen längs torget är länsstyrelsens hus och rådhus. Nyklassisk rundkyrka på torgets östra sida, miniatyrpantheon, var redan en egen tids specialitet.

Höga klocktornet från 1837 i kyrkans östra ände är ritat av intendentkontoret. Kyrkan förlorade sin ursprungliga form och inredning vid en utbyggnad i början av 1890-talet. Kyrkans inre klädsel härstammar från början av 1960-talet. Mellan kyrkan och torget finns en kyrkopark med paviljongbyggnader som ritats av arkitekt Armas Lindgren.

Till länsstyrelsens tre våningar höga empiretyl stenhus ansluter sig en klassisk portbyggnad. Byggnaden är tillsammans med länsstyrelsen i S:t Michels län det enda residenshuset i empireperiodens län. Båda är ritade av arkitekten C. L. Engel. Mot länsstyrelsen finns ett rådhus i nyrenässansstil mittemot torgets södra kant.

Dessutom har bankbyggnader uppförts längs torget i början av 1900-talet, bl.a. Sparbanken 1920 (ark. Oiva Kallio), National-Osake-Banken 1914 (ark. Vilho Penttilä) och bostads- och affärsbyggnaden 1951 (ark. Jaakko Stjärnan). Lilltorget, som ligger två kvarter väster om Salutorget, utgjorde slutpunkten för landsvägen från Åbo.

I mitten av torget är Åbovägens ändar en tidigare rysk garnisonskyrka som har omvandlats till kontorslokaler. Torgets övriga byggnadsbestånd består av empirebyggnader, av vilka de mest representativa är ett trähus i hörnet av Regerings- och Saaristengatan.