Domargård I

Objektet ligger i sydvästra delen av Lepinsjön vid Snappertunanvägens västra kant, söder och norr om vägen till Domargård, cirka 500 m från stamvägen 53 söder om. Platsen är en berg-moränbacke som består av fristående öar omgiven av sandslätter och tillbringar den i östsydöstlig riktning. Genom områdets sydvästra del löper den gamla Snappertunanvägen och en väg som leder från mitten till Domargården och leder till Domargården.

I de södra öarna växer i huvudsak barrskogsdominerad blandskog, i den nordliga backen främst lövträd. I åkern mellan öarna på Domargårdsvägen växer julgranar och platsen håller på att växa ut. I inventeringen 1982 (Hirviluoto - Suominen) har flera fornlämningar (Domargård 1, 2, 4 och 7) nämnts. Den kan dock betraktas som en helhet, som här betecknas Domargård I. De första fornlämningarna har konstaterats 1980 (Herrluoto), varefter undersökningar har gjorts flera gånger mellan 1980 och 1996.

I den östra delen av Snappertunan finns en kvarleva (Domargård 1) som tolkats som en järnålders offerplats, en verkstad eller en bostad, delvis undersökt på grund av byggandet av Snappertunanterna 1982 (Hejikuriinen - Suomenenen). I sydöstra delen av området ligger på båda sidor av gamla Snappertunantorna en järnålders bostad (Domargård 2 och 4) som klövs 1983-1984 (Sarvas) och 1995-1996 (Fast).

På klippbacken norr om Domargårdstrakterna har grävts ut 1985 (Pykäla-aho), 1986-1989 (Sarvas) samt 1990 och 1995-1996 (Fast) där man studerat den rikligt förstörda bläckfisken i vägbygget. Från platsen har man hämtat material från meroving och vikingatid, bland annat fragment av silvermynt, spjutspetsar, pilspetsar, spännen, glaspärlor, keramik och brända ben.

Från Kalmis 60 m nordost ligger ett jordblandat röse (Domargård 7) som vid provgrävning 1995 (Fast) konstaterats vara järnålder. Domargård I är en ovanligt mångsidig bebyggelse av järnåldern med ett stort antal olika fornlämningstyper bevarade trots vägbygget på 1980-talet. Inventering 2023: Områdets avgränsning verkar inte vara korrekt, den bör ses över i åkerområden norr och söder.