Brobacka

Målet ligger vid Lepinsjöns västra strand, 53 ca 500 m söder om huvudvägen. Platsen består av två höglänta morän-klippor i syd - nord-nordöstlig riktning (600 x 160 m), omgiven av sand- och leråkrar i väster, sydost och öster. Områdets varierande vegetation och markformationer visar på människans långvariga inflytande.

Den södra backens öppna klippa omges av en jordmån, i den östra sluttningen växer äng och vilda arter i den gamla torpa gårdsområde. På den norra backen finns bergsklättra och i den mellan backarna kvarstående ängen som växte fram på platsen för den gamla åkern. Ett område som historiskt sett är flera våningar och betraktas som ett värdefullt landskap som helhet var länge ett av de viktigaste objekten för skötseln av de fornlämningar som Museiverket gjort i Nyland.

I Brobacka har man funnit flera olika typer av rester av mänsklig verksamhet som dateras från järnåldern till början av 1900-talet. Fornlämningar som tolkats som förhistoriska koncentreras till södra backens sluttning och norra backens sydsluttning. De första kända fornlämningarna är fyrsidiga latomer från södra toppen, av vilka latomus 1 (Brobacka 1) har undersökts 1966 och 1968 (Meinander).

Latomus (10 x 8 m) i syd-nordöstlig riktning ligger på romartiden eller början av folkvandringstiden, men man har också funnit ett ringspänn från 800-talet, det s.k. Boskapsspännet. Längst ned från 20 m sydväst ligger den outforskade latomus 2 (Brobacka 2), som också är syd - nord men mindre än den förra (8.5 x 7 m).

Förutom latomer har man vid inventeringen 1983 (Herrluoto - Suominen) och undersökningarna 1990 och 1992 (Moisanen) från Brobackaområdet funnit åtminstone 9 röyköer med olika tidpunkter och syfte från möjliga järnåldersgravar till sena ugnar. I den östra sluttningen av den södra backen finns kvarlevor av den bebodda torpen och tillhörande byggnader och anläggningar i anslutning till gårdsområdet (se underobjekt).

De åkerterrasser som utmärker sig i närheten av Torpa är i sin nuvarande form från historisk tid. Vid försöksgrävning av åkertorsar har stensättningar, sotmark och smutsiga under åkerlagret kommit. På basis av ett radiokoltidsprov som tagits under stenläggningen dateras tecknen på mänsklig aktivitet på platsen åtminstone vid tiden för Kristi födelse.

På kanten av ängen mellan norra och södra backen finns enligt Kungens kartverk torp. Dessutom kan på platsen på 1500-1600-talet ha funnits byn Kärrbacka (se undermål). På basis av observationerna av provgropar vid precisionsinventeringen 2024 utvidgades den tidigare områdesbegränsningen.