Aulanko park

Aulanko är ett av vårt lands mest kända turistmål och Aulanko park en av de mest betydande helheterna inom parkkonsten, den mest omfattande företrädaren för trädgårdskonsten i slutet av 1800-talet. I Aulankos landskapspark förenas såväl arkeologiska, kulturhistoriska och landskapsmässiga värden som naturvärden.

Hotell Aulanko byggdes på 1930-talet. Det är ett av landets första kongresshotell och en av sin tids mest framstående funktionalistiska byggnader. Det har valts in i det urval av märkesverk inom den finländska modernismen från slutet av 1920-talet till 1970-talet som den internationella organisationen DOCOMOMO har godkänt.

Aulanko park, vars areal är cirka 100 hektar, är från övergången mellan 1800- och 1900-talet. I omgivningen kring Aulanko hotell finns drag av både fransk och engelsk parktyp. Av Karlbergs herrgård, som låg på hotellets plats, har trähuset Kavaljeeri bevarats. Det ritades som gästhus av arkitekten Waldemar Aspelin.

I naturparken finns många byggda element. De mest betydande är, förutom de konstgjorda öarna i Vanajavesi, två konstgjorda dammar, Joutsenlampi och Metsälampi, samt Graniittilinna, som är en av områdets äldsta konstruktioner. Vid Metsälampis strand finns den dekorativa paviljongen i Ruusulaakso. I parken har dessutom ännu ett lusthus bevarats, Onnen temppeli av tegel.

På krönet av Aulankos fornborgsberg finns ett utsiktstorn av granit som ritats av arkitekten W. Aspelin och blev färdigt 1907. Öster om tornet ligger en utsiktsterrass som byggdes 1934 enligt arkitekten Martti Välikangas planer. Dess nedre avsats pryds av en väggmålning av Lennart Segerstråle. Vid stranden av Aulangonjärvi finns Karhuluola med verket Karhuperhe, som bildhuggaren Robert Stigell högg.

På den gamla bytomten i Luhtiala by norr om hotellet har några byggnader från 1800-talet bevarats, bl.a. huvudbyggnaderna vid rusthållet Katajisto och vid Kaaliala samt folkskolan. Pikku-Aulanko i funktionalistisk anda blev färdigt 1939 som bostad för hotellets tjänstefolk. Lindgrens villa är från början av 1900-talet.

Koivisto och Kuusisto byggdes 1952 som inkvarteringslokaler för idrottarna vid olympiska spelen. Detaljplanen för campingområdet ritades av Olavi Sahlberg. På byområdet finns en gravplats från järnåldern. Aulanko är en del av Tavastehus nationalstadspark och av det nationellt värdefulla landskapsområdet i Vanajavesi dalgång, som är klassificerat som nationallandskap.