Aimalankangas

Stenartad/tidig metallålders bostad och kalksten samt järnålders/tidig medeltids bosättning ligger vid Kyrksjöns västra strand på ett svagt fält och en vägren. Runt 200 m från Littos hus till Tappura hittades en hammareyxa, en genyxa och keramik i sandtäkten 1935. I nordvästlig riktning begränsas bosättningen av åsen, från vilken mycket grus har drivits under olika tider.

I samband med 1994 års inventering gjordes ytplockning (keramik, kvarts- och stenarterssoppa, slagg) särskilt från nordöstra och östra sidan av Littis gårds byggnader. Åkern består av lera och på vissa ställen av sten. Vid försöksgrävningar 2006 fann man spår av järnålders bränning i den västra profilen för grusgropen i byns samland. fynden är järnålders keramik, bränt ben och bränd lera. 2007 hittades ett område med tidig metallålder och bränd sand under utgrävningen av en avloppslinje under byvägen.

Vid räddningsutgrävningar på platsen hittades sedan järnålderns/tidsålderns strukturer, kulturlager och föremålsfynd, bl.a. bitar av kopparplåt, varav ett härstammar från kärlets mynning, och keramik av den s.k. järnålderns typ. (I närheten av fornlämningsområdet finns en vikingatida spjutspets och svärd av typ E, KM 7509: 4 - 5).

År 2017 öppnades tre försöksdiken och fem provgropar på gårdsplanen på lägenheten Littunen. Detaljerna om helt saklösa likgravar refererar till medeltida kyrkoland. Tidpunkten närmast på 1300-talet säkerställdes med radiokolkörningar. Dessutom fick man från samma område observationer om vikingatidens verksamhet.

Egentliga resterna av kyrkobyggnaden hittades inte, men de undersökta områdena var ganska begränsade och låg nära varandra. Under undersökningarna prospekterades också området mellan Littunens hus och Kyrksjön med metalldetektorer. På åkern fann man en mängd olika föremål från vikingatiden till 1900-talet.