Vekaransalmi

Målet ligger på västra stranden av Sulkava Vekara sund, nära den öppna klippan på stranden. Det handlar om två timmerkistor under vattnet. Kistorna hör helt klart till samma konstruktion och är på samma sätt byggda. Hjortorna är runda, endast salvor är skulpterade. Salvostypen är lång. Kistorna är så massiva att det inte har varit fråga om en liten konstruktion.

Kistorna är längre i nord-sydlig riktning, dvs. i riktning mot stranden. Avståndet mellan kistorna är 7,5 meter. Byggnaderna stiger som högst från botten ca 1,5 meter. Kistan 1. Kistans storlek är cirka 2,5 x 4,5 meter. Kistan är ganska intakt på två sidor, där det finns fyra hela timmergångar kvar.

Hjortarna är fästa vid hörnen i sina salvor. Nedströms och östra sidor är mer söndrade. Bjälkar som lossnat från en kista ligger på botten. Kistan är nästan tom på sten innanför. Kistan består av mellanträd som består av kvarvarande stenar. Kistan är byggd på sandbotten. Kistan 2. Kistans storlek är cirka 2,5 x 3,5 m. Kistans väggar på stranden och uppströms är ganska intakta liksom kistan på 1. Fjädrarna sitter på sina platser i hörnlås och väggarna är raka.

Väggen på kistans östra sida har rasat och stenarna har runnit ut. Det finns mellanträd i kistan. Det finns lösa stockar på botten. Kistan är byggd på sandbotten. Det kan vara grunden för en kaj. Stenkonstruktionen på stranden tyder på att det har funnits en passage från kistorna till stranden. Vattnet fördjupas snabbt utanför kistorna och även ett stort fartyg kunde ha körts in i kajen.

Å andra sidan finns det ett starkt flöde i området. Terrängen utanför kistorna på marken hänvisar inte till kajkonstruktionen. Det kan vara en förankringspunkt för farledsbarriären eller den flytande brokonstruktionen. Stranden har också fästlänkar och järntappar borrade i klippan. Av kart- eller bildmaterialet framgår inte varför man har byggt hirsiga fundament på Vekarasundets västra strand.

De dendrokronologiska proven från galgarna gav inte någon entydig ålder för kistorna. Osäker timing tyder möjligen på år 1441 eller 1897. Vid medeltiden skulle kistorna vara mycket välbevarade i förhållande till sitt läge. Därför är den yngre timingen troligare, även om man måste ta hänsyn till att den också är mycket osäker.

Vekarasundet har befästs i flera etapper, så det är möjligt att strukturerna är relaterade till försvarsverksamheten. På Västbanken ligger även Salpalinjens strukturer. En senare timing för kistorna skulle kunna drabba ryssarnas verksamhet i området 1915-1916, särskilt då ytskiktets slynor saknas och trädens falltid mycket väl kunde vara cirka 20 år senare än timingen.