Om platsen
Platsen ligger vid nordvästra änden av Stora Vehkasjön. Vehkarastranden har varit bosatt strax före Vuoksens utbrott längs en smal och blind vattenväg. Den smalaste farleden har varit cirka en kilometer nordväst om Vehkarastrandens residens, vid Hangasmaankangas stenålders residens. Vid försöksgrävningar 1989 upptäcktes tecken på forntida mänsklig verksamhet på en kulle omgiven av mossar och våtmarker i Vehkarastranden.
Bostaden är koncentrerad till tygets östra och södra sluttningar. I området tycks det finnas två separata bosättningsperioder som sträcker sig från tid till annan. Området har delvis undersökts. De första fynden har gjorts vid grävningen av grunden till E. Hårdhuset 1951 (KM 12854), vilket resulterade i C. F. Meinander utförde några dagars utgrävningar i området 1952.
Utgrävningarna 1985-86 riktade sig mot begränsade områden som hotades av markanvändning. 1989 genomfördes en försöksgropning för att undersöka hur omfattande bosättningen var. De flesta fynd som beslagtogs vid utgrävningen var kamkeramik; KA I.1. - KA II.2. (KA III). Inga fasta konstruktioner upptäcktes vid utgrävningen.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- ej angivet
- Datering
- stenålder, tidig metallålder
- Kommun
- Nyslott
