Punkaharju

Punkaharju, en smal ås som är cirka sju kilometer lång, är Finlands mest kända formation från istiden. Nationallandskapet kompletteras av betydande historiska arkitektoniska sevärdheter och minnesmärken med anknytning till landskapsturism, skogsvård, hälsovård och försvar. Valtionhotelli, statens hotell på Punkaharju, utgör det äldsta byggnadsskiktet i området och hör till historien om den kronopark som grundades 1840.

Hotellets huvudbyggnad av trä står högt uppe på åsen. Den byggdes ursprungligen 1845 efter en plan av intendenten E.B. Lohrmann, som bostad för kronoparkens skogvaktare och som logi för resande. Den tornförsedda byggnaden i schweizerstil byggdes ut 1879, 1893 och 1899 för hotellets behov. Den fristående så kallade Kejsarinnans villa är från 1898.

Till helheten hör dessutom en bostads- och ekonomibyggnad på gården, färdig 1896, samt en vinkällare, en strandbastu av timmer och en strandpaviljong nära båtbryggan. Hotell Finlandia byggdes 1914 efter ritningar av Ivar och Walter Thomé, som ett modernt förstklassigt hotell för den växande turismen.

I dag är det en del av Punkaharju rehabiliteringssjukhus. Valtionhotelli och Finlandia är centrala arkitektoniska minnesmärken från landskapsturismen i Finland och ett betydande historiskt tillskott i Punkaharju nationallandskap. Skogsforskningsinstitutet, som förvaltade arvet från kronoparken, hade sitt byggnadsbestånd och sina forskningsskogar i den centrala delen av åsen.

Området med byggnaderna överfördes 2008 till Forststyrelsen. Skogsmuseet Lusto öppnades 1994 och representerar åsens yngsta kulturskikt. Takaharju sanatorium, som också hör till Punkaharju nationallandskap, byggdes i början av 1900-talet efter en helhetsplan av Onni Tarjanne. Själva sanatoriet är en nästan 135 meter lång sjukhusbyggnad där byggnadskroppar med pulpettak växlar med öppna hallar.

På sanatorieområdet finns överläkarens tidigare jugendvilla samt sköterskornas bostadshus av trä med tillhörande ekonomibyggnad. "Arkitekt Tarjanne strävade i sanatoriets planlösningar och även i konstruktionerna efter att finna en lösning som på en gång var ekonomisk och medicinskt den mest moderna.

Det som gör det till ett betydande byggnadskonstnärligt monument är framför allt den förfinade fasadarkitekturen. Stilmässigt representerar det sin tids mest avancerade riktning, som byggde på internationella rationalistiska arkitekturidéer och skilde sig från den nationalromantiska jugend som var mest omtyckt hos oss", skrev Arkeologiska kommissionen 1966 i det utlåtande där den krävde att byggnaderna i Takaharju skulle bevaras.

Punkaharju station byggdes för banan Nyslott–Elisenvaara (1908) och är en nationalromantisk järnvägsbyggnad med unik arkitektur. Stationsområdet har ett ovanligt ståtligt trädbestånd, bland annat en lång lindallé söder om stationsbyggnaden. Intill bron över Tuunaansalmi står banvaktarens hus med ekonomibyggnader.

På andra sidan vägen står färjvaktarens tidigare hus. Stationsområdet ligger inom Punkaharju naturskyddsområde. Om Punkaharjus strategiska betydelse vittnar de jordbefästningar som ryssarna grävde i slutet av 1700-talet och inför Finska kriget. Lämningar av dem finns kvar i terrängen på olika håll längs åsen. Om samma sak vittnar Salpalinjens försvarsanläggningar från andra världskriget.