Vainionmäki

Målet ligger i byn Kodjala i närheten av Kodjala grundskolas gårdsområde. Terrängen är en moränö omgiven av åkrar. Det finns uppgifter om fornlämningarna av Vainionmäkiregionen redan i slutet av 1800-talet (Schvindt och Forsström 1896). Platsen avslöjades 1985 med en rikligt upphittad brännfläck A med utgrävningar 1986-1994.

Till objektet hör den undersökta brännfisken (A), brännfisken (B) på skogsön söder om den, hemvisten (C) på angränsande åker samt eventuellt brännskader, gravkullar eller rösen (D) öster om Kodjala skola. Kalmis A omfattade minst 25 individers begravning, män och kvinnor samt ett par barn. Den har varit i bruk åtminstone under hela merovingtiden (600-800 e.Kr.).

En koppsten har konstaterats vid kanten av Röckel. Studierna har fortsatt sedan 2004 då förbränningsanläggningen B och hemvisten C har varit föremål för en offentlig utgrävning vid Museiverket. Den tätsteniga bläckfisken B tycks ha daterats till vikingatiden och dess beräknade omfattning är nära 500 kvadratmeter.

Dess fynd består särskilt av lerkärlsbitar och bränt ben, men bland dem finns också olika smycken. Endast ett fåtal vapen har hittats. Vid försöksgrävningen av boningsorten hittades bränd lera och lerkoncentrat samt keramik av järnålderstyp. På bostället konstaterades också en rad sten som eventuellt ansluter sig till byggnadsgrunden.

Vainionmäkiområdet har sedan år 2005 varit i Museiverkets ägo som vårdad fornlämning och övergått i Forststyrelsens besittning 2014. År 2007 hittades förhistorisk keramik från vägsnittet B till uppskattningsvis 120-140 m västlunchen.