Unnaanmäentie

Den äldsta kartan över Laitikkala är från 1693, där Kyllönjoki tydligen korsar bron på samma ställe som nuvarande Kyllönttä bro och vägen fortsätter härifrån till byn Laitikkala. Från byn leder vägen mot nordväst till tomten med fyra hus och söderut går Hattulantie. På 1703 års karta ritas vägnätet något strömlinjeformigare så att till huvudbyn svänger det tydligen bara en liten sidoväg från Unnanämäki och Unnanämäkivägen fortsätter direkt till sidobyn.

På denna karta går vägen mellan Tavastehus och Tammerkoski ganska rak linje från norr till väster om sidobyn och genom huvudbyn söderut. Dessutom finns längs Kattilalampi (numera Katsalampi) en vägförbindelse till Unnanamäkivägen. På storskifteskartor som uppgjorts i mitten av 1800-talet motsvarar vägen Tammerkoski-Hämeenlinna den nuvarande linjen och Unnanämäki fortsätter genom byn mot sydväst som idag.

På östra sidan av byn finns en väg som leder till en sidoby och som inte längre finns längre. Här korsar den väg som leder från huvudbyn till stranden, som även idag finns på en karta. Vid övervakningen 2015 är den vägsträcka som undersöks andelen Unnananamäki som tar sig till sidobyn alldeles öster om den.

Övervakningen gjordes på landkabellinjen 85 i ett långt område och vid vägkurvan. På botten av dalen kunde man se ett område som var några meter brett, med en liten sten och olika sand- och sandlager, cirka en halv meter tjockt under plöjningsskiktet. På botten låg ännu ett tunt kollager. Det verkar som om det var fråga om en gammal linje av Unna-backarna som låg på dalbottnen på en något fuktig plats som behövde förstärkas med stenar och sand.

Enligt värden i det närbelägna huset syns den gamla vägen fortfarande i terrängen som en sämre ökning av spannmålen vid vägen. Han såg också ut som en silverpenning som hittades hos inventarierna på åkern, ungefär vid väglinjen, och som senare identifierades som ett 2 öresmynt av Johan III år 1592. I det kontrollerade området hittades en kvartsis och några bitar röd lera.