Tykkisluuppi

Platsen ligger utanför Kotka väster om Kuustsalo och Halssön och norr om Komäön, i området mellan Komäön och Kukourinkaret på ett djup av cirka 10 meter på sand och grusgrund. Det finns en s.k. Jollahäl (id 1114) nära målet, närmare 20 till 22 meter från fören till aktern och 4,5 till 5 meter från fören.

Vraket vilar på kölen i nord-nordvästlig riktning något nedsänkt i bottensand. De återstående revbenen höjer sig från botten till en höjd av ca 70-90 cm. På sikokölen kan man se en mastsko. Innanför vraket kan man se en tegelsten samt trähjul som antas komma från kanonvatten. Vraket upptäcktes av den örnige dykaren Kalevi Lindström 1990.

Upptäckaren gjorde en skissritning av vraket. Vraket utmärkte sig genom en sonarkartläggning som arrangerades av Kymmenedalens landskapsmuseum 1992. Kymmenedalens landskapsmuseum organiserade fältarbeten på vraket 1993, då Harry Alpeaus gjorde vraket till en skissritning och ett vrak för din videobild.

Bildmaterialet finns i Kymmenedalens landskapsmuseums samlingar. I bakgrunden till utställningen uppstod antagandet att vraket skulle vara en rysk halvkaler Slobnaia (Slobnaja). Fartyget hade färdigställts i S:t Petersburg 1788. Dess längd var 23 meter och bredd 6 meter. Beväpnad med 12 kanoner och besättningen 60.

Fartyget sjönk i andra sjöslaget i Svenska sund 1790. Vraket har inte daterats och arkeologiska utgrävningar har inte utförts. Identifieringen har inte bekräftats. Museiverket siktade ekolodet 2021. År 2023 genomförde Finlands sjöarkeologiska sällskap en inspektionsdykning på objektet.