Turkismiehentien leikkikenttä

Kampkeramisk bostad, belägen i Nuolparken, Lekparken på södra sluttningen av en skogig bergsbacke nordost om Pilen (höjd cirka 22–26,9 mpy), vid patrullvägens norra ända cirka 130 m väster om. På platsen har tidigare funnits en sandgrop i Tallinns område, där lektor Veikko Lehtosalo och klubben för arkeologi vid samskolan i Meilahti år 1961 fann ett överflöd av stenåldersföremål.

Utifrån fyndmaterialet daterar sig objektet till ett typiskt och sent skede i en kammarhärdning. Föremålet granskades vid 1962 års inventering och samma år undersöktes platsen arkeologiskt. Utgrävningarna visade sotjord, pålhål och bostadsgropar, rikt keramikmaterial samt kisel- och kvartsstjälkar och bärnstenspärlor.

I samband med den arkeologiska utgrävningen 1999 befanns det fortfarande finnas gott om kulturlager kvar. Arkeologiska undersökningar fortsatte under åren 2000–2004, 2018, 2019 och 2022. På platsen anordnades då kurser i fältarbete som var öppna för allmänheten och som sammanlagt uppgick till 352 kvadratmeter under dessa år.

I undersökningarna fann man ett fåtal möjliga stenåldersspilar och i genomsnitt 10–30 cm tjocka kulturlager, som bevarats cirka 5–10 cm under den nuvarande jordytan, fångades. Dessutom har ett mycket rikt material av keramik samlats vid utgrävningarna (främst KA II.1-KA III.1), flera stenföremål såsom skifferbuskar och kiselkniv, kisel- och kvartsdysor och kärnor, bergkristaller och fragment av sjögårdssmycken.

De senaste undersökningarna på objektet gjordes sommaren 2025, då man på platsen återigen ordnade en kurs i fältarbete vid Helsingfors sommaruniversitet. På platsen fann man kvarlevor av kulturlager, keramik från olika tidsåldrar (KA II: 1, KA II: 2 och KA III) av kvarts- och kiselsoppor samt några stora pinnodules.

I samband med undersökningarna fann man även koppar (se Piltparkens koppklippa) som daterade sig till järnåldern eller den historiska tiden. På grundval av undersökningar som gjorts på platsen har upptäckter och kulturlager som hänför sig till bosättningen bevarats i stor utsträckning på bergssluttningarna och toppen, även om sandtäkten, fästningarna under första världskriget (Stockholm XXXV: 2) och byggandet av lekparken kan ha förstört en del av den.