Tukikohta XXIII:este 1 (Kannelmäki)

Taggtrådsbarriären från första världskriget, med byggnadstidpunkten 1915–1918. Målet ligger i en skog som växer längs lätttrafiklederna nordost om Raikukallion, väster om Tavastehusleden, vid Tanotorventies södra ända. Av hindret återstår endast den mellersta delen, ursprungligen har den skyddat hela norra sidan av Raikallion försvarsstation XXIII: 4. Av det hinder som går i nordvästlig riktning återstår cirka 26 m skyddsvallar söder om en lätt trafikled, varefter hindret gör en brant kurva och fortsätter i nordöst-sydvästlig riktning cirka 20 m tills det slutar med en terrass på västra sidan av Tavastehusleden.

Vallens västra och södra kanter är brantare och har en höjd av cirka 1,5 m. Det finns en del stenar på barriären. Hinder längs gamla flygbilder fortsatt mot nordväst, norr om en lätt trafikled, där det på skogsremsan syns en del stenhögar och möjligen en mycket låg kvarleva av vall, genom vilken man grävt ett djupt dike.

Det kan vara så att lätt trafikleden har förstört en del av hindret och det även i övrigt verkar ha funnits en ganska stor jordbearbetning i området. Västra ändan av hindret har legat vid parkeringsområdet söder om nuvarande köpcentrum, men det har förstörts i samband med utbyggnaden av köpcentrets gård och parkeringsområde.

I slutet av 1990-talet fanns en hög vall av jord och sten med mindre vallar och gruvor på platsen. Den högsta vallen hade uppstått när stormarknadens gårdsområde hade röjts och för detta hade mark tagits bort från station XXIII: 4. De lägre vallarna och gruvorna var förmodligen skyddsvallar för taggtrådsbarriären under första världskriget.

Histeens östra ända har däremot legat i västspetsen av försvarsstationen XXIII:2 i Kaarelantien, på gården till nuvarande finsk-ryska skolan. På våren 2019 undersöktes den östra delen av esteen bredvid Suomalais-ryska skolan, omkring 66 meter öster om Tavastehusleden, på vilken man planerade att bygga.

Över skyddsvallen grävdes ett provdike med en grävmaskin som utvidgades till att omfatta en låg brunn som låg bakom skyddsvallen till ett utgrävningsområde på sammanlagt 30 kvadratmeter. Undersökningen visade att barriärens skyddsvall byggdes genom att man högg upp marken på en låg, naturlig slinga.

Det fanns inga stödkonstruktioner av sten eller trä i skyddsvallen. De stolpar på vilka taggtråden en gång hade fästs hittades inte, och det fanns inga spår av dem på marken. Målet hör till bas nr XXIII, där objekten 1–15, hindren 1–3, barackområdet, kabelspåren 1 och 2 samt kanonbattrarna 89 och 91 ligger i områdena Maunnunneva, Kanelmai, Norra Haga och Pirkkola. Av dessa är basen XXIII: 15 förstörd men övriga bevarade.