Tukikohta XX:6 (Kannelmäki)

Den östra delen av objektet ligger på en sluttning som leder sammangraven ner till den västra delen av objektet norr om Pelemannsvägens vändplats. Området är en skogig park som går genom friluftsvägen. I försvarsställningen finns huvudsakligen gravar som grävts ned i klippan och förstärkts med murade stenar och betong.

Som stödmaterial till stridsgravars bröstskydd har huvudsakligen använts tacksten. På vissa platser finns det tio trappor som leder till graven, varav en är byggd av stenar, och dessutom finns det en trappa vid korsningen av gravarna. Stridsgraven är 90 meter lång, och dess bekämpningsriktningar är norr och väster.

I nordvästra och sydvästra delen av målet har graven varit täckt. Bröstskyddet som murats av sten sänks och bildar en aln, skjutöppningarna har förmultnat nästan osynliga. Skjuthålen och skjuthöjden har varit täckta med ett träskrin, men taket har försvunnit. Graven är bredare än täcket och i gravens bakvägg finns en betongbjälklag som leder trapporna längs gravens botten.

Betongkoppen kan ha eldat över täcket. I höjdens framkant finns tre runda hål (cirka 20 cm i diameter) som stöds av stolpar som bär takets bakkant. Bekämpningsriktningen har varit västsydväst. Söderut har man byggt betong, andra murade stenar. Vid den betongbaserade kulsprutorstationen är graven täckt med ett valvtak av betong och vid ingången till stationen finns ett betongskyddsrum på andra sidan graven, vars stålkonstruktioner har sprängts bort.

Men betongtaket har stannat kvar på plats. Dessutom finns det fem ganska små, sprängda skyddsrum och en grotta som eventuellt har grävts ner i en klippa för ett skyddsrum. Det finns tre utkiksstationer av murade stenar, som sträcker sig från mal, nordöst och västlig nordväst till en fyrkantig kula, eventuellt stödd med stockar.

Stammens försvarsstationer XX:4 och 6 bildar en enhetlig helhet. De ger en god bild av den första fasen av fästningen som började år 1915. Det finns flera olika typer av fästningsutrustning som bevarats i gott skick. Gravar som är murade av tacksten är representativa och rester av täckta skyttegravar är sällsynta.

Målet hör till basen XX, vars försvarsstationer ligger alla inom Kannmäkiområdet. Av dessa har försvarsställning 5 förstörts, de andra har åtminstone delvis bevarats som fasta fornlämningar.