Tukikohta XVII:3 (Paloheinä)

Försvarsstation under första världskriget. Byggnadstidpunkten 1915–1918. Föremålet ligger i en blandad skog som sträcker sig från korsningen mellan Kytöängar och Rakovitkavägen till 110 m sydost, från Kytöängen till en blandad skog längs friluftsvägen. I försvarsställningen finns huvudsakligen gravar som grävts i marken, i objektets mitt finns en liten grav som grävts ned i klippan.

Stridsgraven har varit knappt 100 m och stationen har i huvudsak bekämpats i norr. I anslutning till gravarna har enligt tidigare inventeringar grävts 10 små gropar för stationerna eller skydden. År 2025 hade konstruktionerna delvis förmultnat och på vissa platser var det dock svårt att se gropar och de dokumenterades inte mer än sju.

I bakgrunden av den centrala delen av objektet finns ett nedfallet skyddsrum. Av skyddsrummet finns en grop om cirka 19 x 20 m, omgiven av en cirka 5 m bred och 2–3 m hög jordvall. Från vallen spräcks en del av betonghörnet i skyddsrummet och det finns betongstycken söder om konstruktionen. Till skyddsrummet leder en förbindelsegrav från väster, men därifrån har eventuellt också en grav som delvis legat under en friluftsväg gått söderut.

Till dess sydvästra del leder en förbindelsegrav som delvis har legat under en friluftsväg. I sydvästra delen, på den södra kanten av friluftsvägen, är sluttningen cirka 20 m lång, 2 m bred och 1 m hög, svagt åt söder gående en böjd vall med en bit grav grävd i marken. Norr om vallen och friluftsvägen finns en cirka 6 m x 10 m stor och 0,5 m djup tyngd med stenar på botten.

Målet hör till basen XVII, vars försvarsstationer 1–14, kanonbattrarna 84, 86, 87 och B7, hindren 1 och 2 samt vägarna 1 och 2 ligger i områdena Palohein och Västra Pakila. Av dessa har XVII: 2 och 14 försvunnit, och det är inte säkert att batteriet B7 byggs, men andra objekt är skyddade fornlämningar.