Tukikohta XVII:12 (Paloheinä)

Måltavlan ligger i Eldparken, där det växer få skogar och backens lag är äng. På objektet korsas friluftsstigar och över gravarna korsas broar. I norra delen av försvarsstationen finns en grav som stöds av betong och har grävts ner i bergen. Det finns en skyttegrav som stöds av betong och tackstenar, cirka 30 m, i bekämpningsriktningen norr och nordväst.

I stridsgraven finns tre skjutförråd. Det finns två trappor som leder till graven och dessutom en möjlig plats för trappor. Det finns grävda gravar i södra och östra delen av objektet. Stationerna och skyddsrummen är byggda av betong. I norra delen finns en kulspruta i nordvästlig riktning med två garderober och en utkiksstation i samma riktning.

I norra hörnet av objektet finns en låg öppen strålstation. I frontlinjen finns fyra skyddsrum (inre utrymmen ca 2 x 2,5 m) med sprängda tak. I den södra delen av objektet finns en kulspruta med två garderober i riktning mot öst. En annan station österut kan vara bevarad på tomten Långbacke 30. Bakom objektet finns fyra skyddsrum.

De två östliga, kollapsade utrymmena är ganska små. Det mittersta skyddsrummet, som leder till en samlingsgrav i två riktningar, är anmärkningsvärt stort (yttre mått cirka 8 x 15 m). Det är byggt i en grotta som har brutits i en klippa och brytningsavfallet ligger söder om det. Det finns rester av ett tjockt betongtak i rummets bakre hörn.

Rummet är fyllt av betongkross vid sprängning av stålbalkar och kan inte särskiljas från rumsindelningen. De västligaste skyddsrummen har två rum och egna ingångar. Delar av betongtaket har stannat kvar trots att taket har sprängts. I den övre delen av betongkanten på en betonggrav mellan två stora skyddsrum finns cirka en halv meter med runda hål (mellan 10 och 15 cm).

I mitten av försvarsstationen har det funnits sex betongstativ med smidda spikar i träkonstruktioner. År 2024 funnos fyra ställningar, men mellan dem utmärktes några betongstycken av växtligheten. Helsingfors stads byggnadsverk röjde upp befästningarna 1997–2002. Då transporterades betongstyckena bort och jordbyggnadstäcken och stenaska lades på gravgrunderna samt stöddes med träbjälkar.

I skyddsrummen lades även stålstöds- och skyddskonstruktioner till. Norr om objektet har en gång gått en förbindelseväg. I frontlinjen till objektet, runt förbindelseleden finns mark och stenar i vallar, men det är oklart vad de ansluter sig till. Föremålet hör till Bas XVII, vars försvarsstationer 1–14, kanonbattrarna 84, 86, 87 och B7, hindren 1 och 2 samt vägarna 1 och 2 ligger i områdena Brandhö och Västra Pakila. Av dessa har objekten XVII: 2 och 14 försvunnit och det är inte säkert att batteri B7 byggs, men andra objekt är skyddade fornlämningar.