Toivola

Målet ligger vid Melaflodens mynning, söder om floden, 0,3 km nordväst om Toivola hus i nordvästra änden av en kulle i nordvästra änden av en udde - eller flodkurva - i floden. Kumpare växer i blandad skog. Niemi och flodstränderna är mycket grunda och vatteniga. I udde finns en ny sommarstuga med sina yttre byggnader.

Strax efter Mela älvs bro tar sig vägen till udden. Den kommer till ett kuperat sydöstra hörn och svänger norrut. På den västra sidan av vägen finns det fortfarande ett fält i odling på en kuperad nordostsluttning. Från den södra delen sträcker sig det nästan till den högsta punkten i ett kuperat hörn.

I nordväst lägger sig en kuperad sluttning ner till en låg flodstrand. I annat fall är den omgiven av ett fält, med undantag av en liten skogsdel i öster. Åkern har tidigare även sträckt sig från sydväst till sluttningen, så den växer nu främst av gräs. I skogen, strax väster om åkern norr om kullen, finns en cirka 20 meter bred och 25 meter lång, brant väggig grop.

I sydöstra änden är stenbrottets djup uppskattningsvis 5 meter, men sluttningen sjunker så att en ganska jämn botten ligger i nordväst nästan jorden. I nordväst fortsätter stenbrottet som en dikesliknande brunn. Det kan ha gjorts för att leda bort vattnet från stenbrottet, och det kan också ansluta sig till en bana som lett från stenbrottet till stranden.

Banan berättades av Toivolas husvärdinna. Hon säger att det fortfarande finns kvarlevor på stranden vid vattentiden. Det växer en yngre gran och björk samt en enka. Det finns tydligen ett annat stenbrott omkring tio meter bort på sluttningen väster om stenbrottet. Den är betydligt mindre, den är cirka 10 meter lång och 5 meter bred.

I öster har den en höjd på tre meter, i väster ligger den nästan på sluttningens nivå. Den har fyllts med skrot. Enligt bland annat miljöministeriets webbplats har man senast 1918-1921 grävt kalk i Melalahti. Enligt Seppo Härkönen, som sysslar med kulturhistoria i Melalax, skulle brytningen i sista hand ha varit förknippad med Kajanas pappersindustri.

Den lokala traditionen bygger tydligen på att kalk har brutits redan på 1600-talet. På den högsta sidan av Kumpare ligger grunden till ett hus. Det är inte fråga om en särskilt gammal byggnad. Husets värdinna kom ihåg huset och berättade att det i sista skedet varit en gräsmatta.