Tervakallio 1

Målet ligger norr om riksväg 7, norr om Tjärkallio, 380 m från slutstigen av Tjärkallios skogsväg till nordost och från gränsen till Västerby cirka 180 m i nordost. Terrängen är norr om en hög och brant sluttning av bergbacken, där det växer några tallar. Tjärkallio har under den tidiga stenåldern varit en av de högsta backarna i den trasiga inre skärgården med en höjd av över 30 m från havsytan (30 mpy).

På västra sidan av klipporna finns en sandplatå (40–42,5 mpy) som nyligen har huggits. Platsen är lätt att nå, men sluttningen är brant på vissa ställen. I bergets norra ände, på den sluttning som leder norrut, utmärker sig ett lågt djup som avgränsas av tall och björk, där mossa, lavar och gräs växer.

På bergets yta finns kvarts i mossen på 5 x 4 meters yta. Kvartsen har tydligen både lossnat och spillts av sig själv genom tiderna. Bland bitarna finns iskos, av vilka en del består av bergkristall och rökkvarts. Bland fynden finns åtminstone två skrapverk av rökkvarts. Spåren visar att det finns ett litet kvartsbrott som kan dateras till stenåldern, eventuellt till början av den.

Det är en sällsynt och speciell fornlämning av typen, vars exakta definition kräver närmare undersökningar (fredningsklass 2). Från väster om tjärklippan har man trots lämplig terräng och goda observationsförhållanden inte kunnat upptäcka något tecken på boningsort.