Tala-Vanhatala

Målet ligger i Kauhalan Kostiais, på båda sidor om Kauhalanjoki, på östra stranden av Sirpujoki, i sydöstra delen av den torra Vita sjön. Terrängen är en moränbacke omgiven av åkrar och myrmarker och har hört till gårdsområdet för huset Tala-Gammala som ligger vid Kostiainenti på nordöstra sidan av landsvägen.

På 1920-talet fick man tag på en elpelare i hörnet av huvudbyggnaden i Gamla stan när man satte upp fynd från en äldre järnålder som pekade på begravning (Hämeens museum 1211:37). Enligt inventeringen 1955 har det funnits två hålrum (165, 166) och en tredje (174) vid sidan av vägen, från de tidigare till den sydöstra.

På åsen sydväst om roddvägen har det funnits fem kuperade kvarlevor (167-173). På detta område har vid försöksgrävningar som gjorts före byggandet 1982 konstaterats resterna av byggnaden och järntillverkningsplatsen. Som fynd har man funnit järnålders keramik, lerkoncentrat och järnslagg. Fornlämningen har bevarats i mitten av byggnader.

Mellan roddvägen och Kostiainentientientientien har man i gårdsdistriktet och trädgården i Tala-Gammalhatala rivet hus gjort försöksgrävningar på grund av planläggningen 2003. En del av keramiken hör till Morby-gruppen. Stenen kan ha samband med kalkstenen eller hemvisten. På basis av fynden har det funnits en stor bebyggelse av järnålder i Tala-Gamlatalaområdet, vars senare markanvändning till stor del har förstörts.