Susikopinharju 1

Målet ligger norr om riksväg 7, väster om den väg som leder från Jonakorventie till Susikopinharju, i norra kanten av Takasuo. Terrängen är belägen vid södra änden av en ås som går från norr till söder och som för övrigt nästan helt har förstörts i sandtäkten. I början av stenåldern (27,5–30 mpy) har platsen legat mitt i en bruten skärgård, norr om ett skyddat sund i södra kanten av en sandö som är kantad av grunda havsvikar.

Platsen är ganska lätt att få tag i och lämplig för vägledning. Vargsoppan befinner sig 1985, då kvarts hittades i ett grustag. Man gjorde en provgrävning 1986, då man fann en mesolitisk bosättning på den sydöstra sluttningen av åsen och sex hemtryckningar. Senare har man beräknat att det fanns ett tiotal tryckningar kvar av dem 7-8.

Den nordöstra och norra delen av bosättningen hade förstörts vid grustäkten, men den sydvästra delen som sträckte sig till den södra delen av udden hade bevarats intakt. Över en tryckning gjordes försöksdikten 1994, men endast kvartsen hittades. Ytjorden i den nordöstra delen av bosättningen kläcktes hösten 1997.

Utgrävningar gjordes på det skalade området 1998, då man fick tid att helt och delvis undersöka en av hustryckarna. Tre trycksaker blev helt oprövade och har sedermera förstörts i sandtäkten. De undersökta och förstörda tabernaklen låg på tre områden på 18 x 35 meters höjd, 26–30 meter över havet. Vid utgrävningarna undersöktes också en benkoncentration från sydväst om gravarna.

Den sydligaste delen av fornlämningen har bevarats orörd vid udden av åsen. I sydöstra delen av udden, på den östra och nordöstra sidan av de stora stenblocken (27,5–29 mpy) finns det minst tre, eventuellt fyra låga och obestämda platta och rundade tryck (halk 10 m). Den övre kanten av trycksträckningarna är mer brant än andra.

På grundval av tidigare undersökningar kan trycksträckningarna tolkas som hemtryck även om de är mer vaga än tidigare. Det är möjligt att den södra havsvikens yta har översvämmats och förväxlats med ytan av trycksträckningar. Bostadens ursprungliga bredd kan uppskattas till minst 40 x 120 m, varav endast den sydvästra delen finns kvar, omedelbart söder om sandtäktsområdet.

Av de nordligaste trycken ligger högst 15 meter söder om sandgropens kant. Det är ett representativt och sällsynt exempel på hemtryckning under mesolitisk tid, som bör bevaras under alla förhållanden (fredningsklass 1). Fornlämningen är begränsad till hela uddspetsens område. Bosättningsplatsen kan fortsätta västerut, där man har upptäckt bostadsfynd från samma höjd vid inventeringen 2006.