Sunila fabriker och bostadsområde

Fabriken i Sunila är den äldsta bevarade sulfatcellulosafabriken i Finland. Sunila med sitt bostadsområde bygger på arkitekten Alvar Aaltos högklassiga helhetsplan. Detaljplanen för bostadsområdet i Sunila är den tidigaste i vårt land som utgår från terrängformerna och naturförhållandena. Bostadsbyggandet i området har varit progressivt både bostadssocialt och byggnadstekniskt.

Vid planeringen av bostadsområdet var det centralt inte bara att förbättra arbetarnas levnadsförhållanden, utan också att mjuka upp den sociala hierarki som traditionellt hört samman med industrisamhällen. Fabriken och bostadsområdet i Sunila har valts in i den internationella organisationen DOCOMOMO:s urval av den moderna arkitekturens märkesverk.

Sunila ligger längst ut i Kymmene älvs östligaste mynningsarm och utnyttjade virkesanskaffningsområdet i älvens vattendrag. Gruppen av produktionsbyggnader ligger på ön Pyötinen. Fasaderna är delvis av renmurat rött tegel, delvis vitrappade. De armerade betongkonstruktionerna är delvis synliga. Fabriksbyggnaderna har byggts ut kontinuerligt, men tillbyggnaderna har anpassats till Aaltos ursprungliga arkitektur.

Den höga skorstenen och transportörerna ger fabriksområdet dess karakteristiska uttryck. Av Aaltos planering från 1930-talet har hamnmagasinet bevarats, liksom fabrikens kontor med sina stora fönster i entréhallen. Av utvidgningarna på 1950-talet finns den 70 meter långa mesaugnen kvar. Fabrikens bostadsområde ligger norr om fabriken i en skogbevuxen västsluttning.

Det är byggt dels enligt funktionalismens planeringsprinciper, dels utifrån Alvar Aaltos egna idéer. Rad- och flervåningshusen har placerats glest i den tallbevuxna sluttningen så att de solfjäderformigt följer terrängformerna. Aalto har ritat bostadsområdets detaljplan och bostadshusen för ingenjörerna och funktionärerna samt för arbetarbefolkningen.

När husen stod färdiga höll de en mycket hög nivå i fråga om boendekomfort och utrustning. Bostädernas planlösningar var på sin tid mycket moderna, med rum som var avskilda för olika funktioner och med fast inredning. I bostadsområdets byggnader har man utnyttjat de möjligheter som de armerade betongkonstruktionerna gav i fråga om dimensionering och bl.a. i arrangemangen av trapphus och vädringsbalkonger.

Planeringen av fabrikssamhällen har traditionellt följt en social hierarki, men i bostadsområdet har den fått ge vika: tjänstemännens och arbetarnas bostäder ligger i samma område, och bostadshus av olika typ har anpassats till varandra så att bara bostadens storlek berättade om invånarnas ställning i företaget.

Fasadmaterialet är oftast vitslammat rött tegel. De fabrikstillverkade småhusen av standardtyp i Puistola ligger i norra änden av bostadsområdet. Utanför bostadsområdet ligger Sunilan Pirtti, som fungerar som samlings-, idrotts- och hobbylokal. Byggnaden härstammar från sågens tid, före cellulosafabriken.