Summa (Summaby) Pasi

De gamla tomtmarkerna i Storbyn har legat på västra och östra stränderna av Summanjoki, som rinner från norr till Summanlahti, i södra och norra delen av Stora strandvägen, i västra delen av nuvarande Fredrikshamn. Byns bebyggelse har utan tvekan sitt ursprung vid vatten- och landvägars knutpunkt. Byns länder klyvs både av floden som leder till havet och av Kungsvägen som leder till Viborg.

Summan är en av de äldsta byarna i Vehkalahti. Befolkningen och byarna har återfinnnit senast på 1500-talet. (Rosén 1936:128-129,62-64.) I 1551 års jordbok nämns tio gårdar. Efter detta började krigstidens tillbakagång och 1571 fanns det bara sju värdar, även om byns välstånd hade förblivit relativt stort.

På 1590-talet fanns det bara tre eller fyra skattebetalande hus kvar; av stamlägenheterna fanns endast en kvar i odlingen, Gränsen. Efter freden i Stolbova år 1617 lugnades situationen och Sammas bebyggelse stabiliserades i sju bondgårdar samt på herrgården. (Korhonen 1981:309.) För byborna var betydelsen av den Samma herrgården inte särskilt stor.

Odlingarna sköttes av lamphus, och först på 1700-talet bodde innehavarna själva herrgården. På herrgårdens tomt finns fortfarande till en del omgivna av en park som ärvdes från 1600-talet och som fram till 1790 ägdes av släkten Bruun. Huvudbyggnaden är till de äldsta delarna från 1700-talet. Till helheten hör dessutom två bostadshus, ett stall av lera och ljung, ett stenladugård samt andra gamla ekonomibyggnader (Knapas 1984:103).

Efter det stora nordiska kriget ökade betydelsen av landtrafik och strandväg under 1700-talet, så man byggde en kruvi för resande i hörnet av Stora bron. Kruvihållningen var herrgårdens rättigheter, men tydligen serverades öl även i var som helst av Hemmas bondegårdar samtidigt som information och nyheter utbyttes.

Den centrala ställningen för Summa by förstärktes ytterligare då domaren Arvid Renner i Kymmenedalens härad bosatte sig i herrgården på 1740-talet och t.ex. tingen började hållas i Domänen. (Korhonen 1985:14; Korhonen 1981:312.) De gamla bytomterna är fortfarande bebodda, men relativt vidt byggda egnahemsområden. Byggnadsbeståndet är gammalt och lätt. På obebyggda gårds- och åkerområden kan rester från tidigare bebyggelsefaser ha bevarats.