Strömfors brukssamhälle

Strömfors bruk är till sitt helhetsuttryck och sitt byggnadsbestånd ett av landets bäst bevarade brukssamhällen med sin bruksherrgård, kyrka och mångsidiga produktionsbyggnader. På båda stränderna av forsen och den lugnvatten som ligger ovanför den har en stor mängd produktions-, bostads- och andra byggnader som anknyter till bruksverksamheten bevarats från slutet av 1700-talet och från 1800-talet.

De mest betydande bevarade produktionsbyggnaderna är två hammarsmedjor med sin tekniska utrustning. Smedjorna har bevarats, eftersom Strömfors upphörde sist i Finland med järnsmide med hjälp av vattenkraft, först 1950. Brukets stångjärnssmedja av rött tegel med sina tillbyggnader, numera bruksmuseum, ligger på forsens västra strand.

En av de stora franche-comté-stångjärnshamrarna med sitt vattenhjul har bevarats. Söder om stångjärnssmedjan finns vågbods- och lagerbyggnaderna av timmer. Båda är från början av 1800-talet, men de har senare ändrats. Också Strömfors andra hammarsmedja, den s.k. Yläpaja, ligger alldeles i bruksherrgårdens närhet, ovanför dammen.

Strömfors stora, bredstommiga vattensågbyggnad (1887), som huvudsakligen har timmerkonstruktion, ligger på en central plats på bruksområdet. På den ö som ligger mitt i åfåran mellan sågen och stångjärnssmedjan finns en kvarn på sin urminnes plats. De nuvarande produktionsbyggnaderna finns vid områdets östra kant.

Strömfors bruks forna vattensåg är vid sidan av Norrmark den andra bevarade byggnaden för en industriell vattensåg. Timmerstommen gör den till ett ytterst sällsynt industritraditionsobjekt. På Strömfors område finns ingen tydlig enhetlig bruksgata, utan arbetarbostäderna har redan i slutet av 1700-talet legat i grupper på forsens båda stränder.

Också bruksherrgården (1892) ligger undantagsvis mellan hammarsmedjorna, omgiven endast av en liten park utan monumental utsikt mot dammbassängen eller fabriksanläggningarna. Brukets ladugårdsbyggnader och trädgård finns norr om huvudbyggnaden. Träkyrkan i oktogonform som blev färdig 1770 på Myllärinmäki söder om bruksområdet är den äldsta av de centralkyrkor som byggts i Finland.

Kyrkklockorna har från början varit upphängda i den lanternin som höjer sig mitt på kyrkans yttertak. Kyrkans nuvarande nygotiska skick härstammar från den grundliga reparation som gjordes 1898. Altartavlan som föreställer Uppståndelsen har målats av Helene Schjerfbeck. Hjältegravsområdet från de senaste krigen framför kyrkan har genomförts enligt Ilmari Virkkalas planer.

Byggnaden av trä i tre våningar som byggdes för disponenten och kontorspersonalen, den s.k. Lutikkalinna eller Armonlinna från 1824, ligger på dammbassängens västra strand. Utmed byvägen finns några bostadsbyggnader för arbetare från 1800-talet och början av 1900-talet. Till samhället hör också den s.k. Klubbyggnaden från 1924 och skolcentret, vars äldsta byggnader är från 1920-talet. Strömfors bruksområde är en del av det nationellt värdefulla landskapsområdet Kymmene älvdal.