St.Nikolai

Vraket ligger söder om Kotkaön mellan Kuussalo och Mussalo i närheten av Kotka huvudled. Vraket har ett skyddsområde som fastställts med stöd av fornminneslagen 1976. För dykning på skyddsområdet krävs tillstånd av Museiverket. Vraket på fartyget hålls av den ryska skärgårdsflottans routufregatt S:t Nikolai.

Tremaste 38 kanoners fregatt representerade en ny fartygstyp. Fartygets längd var cirka 40 meter och bredd 9,75 meter. Fartygets bågform består av ek och revbenstråd av lövgran. Vrakets förtorn är stillastående, mittmasten är tvärs över däck, aktermasten är kvar. Skeppet har varit försett med en bogbild.

Fören har varit två våningar bred och kanonerna ligger på övre däck. Delar av vraket finns runt aktern och på vänstra sidan om fören. Vraket upptäcktes 1948 då Sjöfartsverket gjorde en sondering för farledsförbättring utanför Kotka. Kotka stad sände en hjälmdykare för att inspektera sonden. Dykaren såg ett stort helt krigsfartyg vila på 17 meters djup med kanon.

Vraket var känt för att anknyta till händelserna i sjöslaget i Svenska sundet. I samband med Gustav III-kriget mellan Sverige och Ryssland utkämpades sjöstriderna 1789 och 1790. Den senare var en av de största segrarna i svensk sjökrigshistoria. Ryssarna förlorade tusentals män och över 60 skepp nedsänkta och krigsbyten.

Sveriges förluster förblev mindre. En av de viktigaste händelserna i striden var att St.Nikolai sjönk med sina män. Det upptäckta vraket låg i ett område där sjöslaget hade varit som häftigast och där ryssarnas största fartyg utgjorde centrum för stridslinjen. Vraket är också en gravplats. Man ville snabbt se vraket fullt ut.

Man försökte lyfta upp det 1953 utan framgång i företaget. Vraket lyftes upp med bogbild, roder, två master, vinschutrustning och en mängd mindre föremål. Fornminneslagen om gamla vrak var ännu inte i kraft och metoderna för sjöarkeologisk forskning och systematisk dokumentation var inte kända. Systematisk mätning och ritning av vraket inleddes i början av 1960-talet.

Verksamheten var kopplad till den aktiva utvecklingsfasen i Finlands sjöarkeologiska forskning, där de vrakintresserade dykarna samarbetade med museifolket. Vraket undersöktes också under 1970- och 1980-talen. I samband med undersökningarna har man under olika år lyft ett stort antal föremål ur vraket, bland annat resflygplan, kopparkoppar från 1770-1780-talet, kaffekoppar, slipade vinglas och andra kärl, vinflaskor, läderskor, skospännen, knappar, timglas, navigationsredskap och andra redskap.

Vraket filmades och 3D-modellerades (Richard Eller) 2019 för utställningen Ödet i Svenska sundet vid Sjömuseet. Finska sjöarkeologiska sällskapet dök på vraket 2023.