Slottsströmmen

Raseborgs slott grundades på 1370-talet som Västra Nylands administrativa centrum. Slottet var i slutet av medeltiden Finlands viktigaste kronoborg, men övergavs under 1550-talet då kronans administrativa centra grundades som kungskartor över Helsingfors och Ekenäs. Latokartano, som anslöt sig till Raseborgs slott, fortsatte istället sin verksamhet och slottet med sina närliggande områden behölls som en del av herrgårdens marker fram till 1900-talet.

Från Raseborgs herrgård till slottet och Slottsvägen har vägen lett och längs den har under århundradena funnits en bro över Slottsströmmen, den nuvarande Raseborgsälven. Innehavaren av Raseborgs herrgård eller överstesträdgård var skyldiga att upprätthålla denna bro. Bron har redan märkts ut på Barsgårds och Snappertunas konceptkarta (Broterus, S. 1695).

På samma karta finns ett strandskjul (sjöbod) som ritats söder om bron. Båda finns också på senare kartor (bl.a. 1816). I båda ändar av den nuvarande bron finns en av blockstenar byggd kallmurad kista, på vilken brons trälock har anlagts. Under stenkistorna skärs blockade stockar upp från älvens botten, på vilka de nuvarande kistorna har anlagts.

Runt 13 m från den västra brokistan söder om flodstranden finns en vertikalpåle (halk. 17 cm). Ungefär 36 m från den västra brokistan söder om åns västra strand finns det två mot stranden vinkelräta stenrader, ett fåtal stenstakar bestående av runda naturstenar. Stenraderna är cirka 5,5 m långa och avståndet mellan dem är cirka 5,5 m. Det är sannolikt fråga om en stenfot i ett gammalt strandskjul.