Om platsen
De gamla tomtmarkerna i Sivati by har legat på Kirkkojärvis östra strand, mellan byarna Kolsila och Pampnöli, mittemot Salmenkylä. Sivati anses vara en av de äldsta byarna i Vehkalahti, även om den inte nämns i den tidigaste byförteckningen, i gränsdomen mot Erik Axelsson Tott år 1458 (FMU 3076) (Rosén 1936:139,150-151).
Byn fanns dock med stor säkerhet redan då, eftersom bebyggelsen i Sivat var tät och stabil under 1540- och 1550-talen, det fanns ett tjugotal hus (Korhonen 1981:387). Från 1550-talet började utrymmesantalet minska först när kronan slog samman för små gårdar och sedan till följd av krigs- och svältår.
På 1580-talet återstod endast sex eller sju hus. På 1630-talet började bosättningen återhämta sig något, men ytterligare ett sammanbrott uppstod på 1630-talet, och på 1650-talet fanns det bara fem gårdar i odlingen. Många av gårdarna var länge ödelagda, och nya permanenta invånare kom till byn först efter mitten av 1700-talet.
Sivats ställning som lampby band den senare hårt till staden Fredrikshamn, och den stora omväxlingen av bondebebyggelsen förhindrade uppkomsten av de mäktiga släkter som hade bidragit till socknens utveckling. Sivatti blev i utvecklingen av Vehkalahti 1600- och 1700-talen en avlägsen by. (Korhonen 1981:388-389.) Sivats gamla bytomter är fortfarande bebodda, men relativt vidt bebyggda; byggnaderna är bostads- och gårdsbyggnader som hör till gårdsbruksenheternas driftscentrum.
På obebyggda gårds- och åkerområden kan rester från tidigare bebyggelsefaser ha bevarats. Under 2014 gjordes mindre försöksgrävningar i Pous på grund av den kommande lätta trafikleden. Inga tecken på en fast fornlämning från provgropen eller borrpunkten upptäcktes.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- byplatser
- Datering
- historisk tid
- Kommun
- Fredrikshamn
