Silvonniemi

I udden som sticker från bakåsen söderut finns utrustning markerad på 1788 års rekonstruktionskarta och dess förklaring. Den tydligaste bevarade konstruktionen är en cirka 16 m lång jordvall med en plan plan plan plan plan, belägen vid strandens sluttning på sydöstra sidan av udden och 1,5 m från andra sidan 0,5 m. Den sydvästra änden av Vallen ligger i punkten N 6852084 E 622397 och den nordöstra änden N 6852092 E 622407.

Mellan Vallen och stranden finns en cirka 10 m lång, 1 m hög och 2 m bred anspråkslös vall. Mellan den och den större vallen finns en dikesliknande fördjupning. Mellan den och den större vallen befanns två vikter på cirka 40 m väster om varandra, med en bredd av cirka 1,5-2 x 0,7 m och ett djup av cirka 0,1-0,2 m. Bägge trycken kan vara gravavlagringar orsakade av en likgrav.

På samma gång fann man en terräng av ett tunt lager av ruttnande träd på en halv meters djup, som kan vara en kvarleva av en likgrav. På andra platser fann man en blandad jord som sträcker sig minst en halv meter ner i närheten. Observationer som avser tryckande och blandad mark får den enklaste förklaringen till att traditionen som avser nedgrävning av området stämmer.

Av de föregående iakttagelserna åt väster (N 6852127 E 622281) är en brant grop med en bredd av 4 x 7 m och ett största djup av 1,2 m. Konstruktionen är klippt till sluttningen och sidan på sjön är öppen. Gropen kan vara återstoden av den ugn som nämns i arkivuppgifterna. På grund av placeringen och formen är det tydligt samma konstruktion som anges på 1907 års karta. Även norra sidan av udden granskades, men där kunde man inte upptäcka något som tydde på fornlämningar.